I den här artikeln kommer vi att utforska världen av Zarzuela, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Zarzuela genererat passionerade debatter och släppt lös en våg av forskning och diskussioner inom flera områden. Med en påverkan som spänner över flera aspekter av samhället har Zarzuela satt en betydande prägel på kultur, politik, vetenskap och teknik. På dessa sidor kommer vi att analysera i detalj de olika tillvägagångssätt och perspektiv som har genererats kring Zarzuela, och utforska dess ursprung, dess utveckling och dess inflytande på dagens värld.
Zarzuela (katalanska: sarsuela[1]) är en spansk variant av operett eller opera buffa.
Zarzuelan skapades under 1600-talet och innehåller talade dialoger, sång och orkesterackompanjemang. Namnet kommer från palatset La Zarzuela som var kungligt residens, där sedan mitten av 1600-talet anordnades Fiestas de Zarzuela. Den förste kände tonsättaren var Juan Hidalgo (1614–1685). Snart kom franska influenser med ballet de cour med populära danser som utfördes till gitarr och kastanjett, med kompositörer som Sebastián Durón (1660–1716) och Antonio de Literes (1673–1747). Under 1700-talet blev zarzuelan omodern på grund av det italienska operainflytandet. Under 1800-talet fick zarzuela en återuppväckt popularitet genom att nationell kulturell frigörelse inleddes med tonsättare som Francisco Asenjo Barbieri (1823–1894), Emilio Arrieta (1821–1894), Ruperto Chapí (1811–1909), Manuel Fernández Caballero (1835–1906) och Tomás Bretón (1850–1923). Teatro del la Zarzuela, som bildades 1856, bidrog till renässansen.
Från 1800-talet kan zarzuelorna delas upp i två typer, som påminner om skillnaden mellan opera och operett:
Populära representanter under 1900-talet var bland andra Francisco Alonso (1887–1948), Federico Moreno Torroba (1891–1982), Jacinto Guerrero (1895–1951) och Ernesto Pérez Rosillo (1893–1968).