Xylografi

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Xylografi, utforska dess ursprung, tillämpningar och relevans i det aktuella sammanhanget. Från upptäckten till dess innovativa sätt att använda den, har Xylografi väckt intresset hos många experter och fans, utlöst debatter och väckt reflektioner över dess inverkan på samhället. Utefter dessa linjer kommer vi att analysera i detalj de olika perspektiven som finns kring Xylografi, samt de möjliga implikationer som detta fenomen kan ha på vårt dagliga liv. Förbered dig på att fördjupa dig i en upptäcktsresa som kommer att avslöja överraskande aspekter av Xylografi och inbjuda dig att reflektera över dess betydelse i den samtida världen.

Tryckstock för en illustration av en hästdragen brandspruta, omkring 1880.

Xylografi (av grekiska ξύλον "trä" och γράφω "skriva") även kallat trägravyr eller trästick är en form av högtrycksmetod.

Metoden går ut på att man i ändträet av ett mycket hårt träslag, vanligen buxbom, åstadkommer en bild med hjälp av sticklar som vid framställandet av linoleumsnitt. Den tryckande ytan (oftast täta linjer) är upphöjd och skiljs därmed från den icke-tryckande ytan genom en nivåskillnad, ungefär som på en stämpel som här kallas kliché eller tryckstock. De upphöjda delarna färgas in och kan sedan överföras på exempelvis papper.

Metoden uppfanns av Thomas Bewick i Storbritannien och fick mycket stor betydelse för bok- och tidningsillustrationer under 1800-talet. En av Sveriges främsta xylografer var Wilhelm Meyer som i slutet av 1800-talet drev i Stockholm Sveriges ledande xylografiska anstalt.

Se även

Källor

  1. ^ Birgit Sylvander (1969) (på danska). Den sorte kunst. Köpenhamn. sid. 80 

Litteratur

  • Lena Johannesson: Xylografi och pressbild: bidrag till trägravyrens och till den svenska bildjournalistikens historia. Stockholm 1982. (avhandling)