Windscaleolyckan
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Windscaleolyckan, som för närvarande har genererat stort intresse. Sedan starten har Windscaleolyckan varit föremål för analys och debatt inom olika områden och genererat motstridiga åsikter och olika ståndpunkter. Med tanke på relevansen och komplexiteten av Windscaleolyckan är det viktigt att fördjupa sin studie för att förstå dess inverkan och implikationer i dagens samhälle. I denna mening kommer en uttömmande analys av Windscaleolyckan att utföras, som tar upp dess mest relevanta aspekter och erbjuder en heltäckande vision som gör det möjligt för läsaren att fördjupa sig i dess innebörd och omfattning. Dessutom kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt att övervägas som bidrar till att berika förståelsen av Windscaleolyckan och därmed ge en global och mångfacetterad vision av detta breda och betydelsefulla ämne.
Windscaleolyckan inträffade den 10 oktober 1957 i reaktorn Windscale i Sellafield England.
Windscale var en militär reaktor med okänd reaktoreffekt för framställning av vapenplutonium i närheten av det civila kärnkraftverket Calder Hall. Det var en luftkyld grafitmodererad reaktor konstruerad av ett grafitblock som tjänade som moderator genomborrat med ett antal horisontella kanaler i vilka det låg bränslestavar av metalliskt uran.
Olyckan inleddes med en utbränning orsakad av Wignerenergi som ackumulerats under tidigare driftperiod. Detta skedde genom att luftkylningen stängdes av och den nukleära effekten ökades. Missvisande temperaturmätningsutrustning ledde till felaktig effektuppgång vilket resulterade i att grafiten började brinna innan reaktorn hann stängas av. Bränsleskador hade då uppstått vilket indikerades genom höga halter radioaktivitet i luften.
Efter ett dygn gjordes ett misslyckat släckningsförsök med koldioxid, tolv timmar senare lyckades branden släckas med hjälp av vatten. Vid det laget hade det skett stora utsläpp av radioaktivt material genom ventilationsskorstenen, vilket var möjligt då reaktorn var konstruerad så att luften inte kyldes via värmeväxlare, utan efter filtrering släpptes ut i atmosfären. Utsläppen bestod av 600 TBq jod-131, 20 TBq cesium-137 och 0,07 TBq strontium-90. De förhållandevis låga halterna berodde på filtreringen i anläggningen, samt att produktion av vapenplutonium kräver täta bränslebyten för att förhindra uppbyggnaden av långlivade radionuklider och undvika bränna ut plutoniumet.
Konsekvenser
Till följd av utsläppen jod-131 infördes i närområdet mjölkrestriktioner som varade i 44 dagar. Jodutsläppen resulterade i att förhöjda sköldkörteldoser uppmättes i framför allt Storbritannien. Olyckan beräknas teoretiskt kunnat ge upphov till omkring 20 extra dödsfall i sköldkörtelcancer, antalet är för litet för att kunna påvisas i den berörda befolkningen.
Referenser
- ^ ”Radioaktivt stoff spreds från fabrik”. Svenska Dagbladet: s. 6. 12 oktober 1957. http://www.svd.se/arkiv/1957-10-12/6.
- ^ ”Inträffade reaktorolyckor och system för klassificering av störningar”. Juni 1995. http://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/intraffade-olyckor-bakgrund1995-2.pdf. Läst 25 mars 2016.