Wilhelm Harteveld

I dagens värld är Wilhelm Harteveld ett ämne som har fått stor aktualitet och väckt stort intresse i samhället. Sedan dess uppkomst har Wilhelm Harteveld fångat uppmärksamheten hos experter, yrkesmän och allmänheten, vilket genererat en bred debatt kring dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna relaterade till Wilhelm Harteveld, från dess ursprung till dess nuvarande inverkan, och analysera dess inflytande inom olika områden och dess relevans idag. Genom en uttömmande analys kommer vi att försöka reda ut mysterierna kring Wilhelm Harteveld och förstå dess verkliga räckvidd i det moderna samhället.

Wilhelm Harteveld
Född5 april 1859[1]
Stockholm[1]
Död1 oktober 1927[1] (68 år)
Stockholm[1]
BegravdSkogskyrkogården
Medborgare iSverige och Kejsardömet Ryssland
SysselsättningArkitekt, kompositör[2], dirigent
Noterbara verkMarcia Carolus Rex
Redigera Wikidata

Julius Napoleon Wilhelm Harteveld, född 5 april 1859 i Stockholm, död 1 oktober 1927 i Stockholm, var en svensk kompositör och etnograf. Han var son till litografen Salomon Harteveld, född i Amsterdam, och Johanna Gustafva Vidgar. Familjen bodde på Köpmangatan i Gamla stan. Uppgifter om hans musikaliska utbildning saknas, med undantag för en dokumenterad vårtermin 1873 i den förberedande klassen på Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm (i ämnet harmoni). Hans studier vid det berömda konservatoriet i Leipzig, nämnda i en del uppslagsverk, har dock inte kunnat beläggas: han var aldrig inskriven vid konservatoriet, men kanske gick han där som ”frilyssnare” och i sådana fall borde detta ha skett i mitten av 1870-talet.

Mellan 1877 och 1918 var Harteveld verksam i Ryssland (Charkiv, Kiev, Moskva) där han 1895 fick operan Den triumferande kärlekens sång (Kärlekens triumfsång, Pesn' torzhestvujusjej lubvi; efter Ivan Turgenjevs novell "En dröm" från 1877) uppförd i Charkiv. På sommaren 1908 företog han en lång etnografisk resa till Sibirien. Vägen gick via ett tiotal fängelser i Tobolsk, Nertjinsk, Akatujsk och andra städer där Harteveld kom att uppteckna över hundra sånger efter fångar, lösdrivare och den sibiriska ursprungsbefolkningen. Till en början presenterade han sin samling vid diverse fora i Moskva och runt om i landet parallellt med föreläsningar om sibirisk folklore. Sångerna publicerades i hans arrangemang, huvudsakligen för röster med piano, och spelades sedan in på grammofon. Av samma material, fast nu med orkester, satte han ihop Rymlingen: lösdrivarnas sånger som musikaliskt rollspel för framföranden på friluftsteatern Eremitaget i Moskva. Under 1912 utförde Wilhelm Harteveld ett arbete i samband med firandet av 100-årsdagen av slaget vid Borodino, då den ryska armén hade hållit stånd mot den napoleonska armén. Han förberedde programmet ”År 1812 i sånger” innehållande arrangemang av franska och ryska sånger från Napoleons krig mot Ryssland för symfoni- och blåsorkester med solister och kör.

Efter ryska revolutionen återvände Harteveld till Sverige. Väl hemma gav han ut marschen "Marcia Carolus Rex" ("Karl XII:s marsch"), som blev mycket populär i Sverige i samband med Gösta Ekman-filmen Karl XII. Harteveld uppgav sig ha hittat noterna i Poltavas stadsarkiv men dess verkliga titel är "Moskovitiska lantvärnets marsch" och den är troligen Hartevelds arrangemang av en hittills inte identifierad marsch.

Harteveld skrev också artiklar om Ryssland i Dagens Nyheter, bland annat om Rasputins sibiriska orgier och om tsarens abdikering. Sanningshalten i dessa artiklar är dock tvivelaktig.

Harteveld var gift med Anna Peder (av rysk-estnisk påbrå) och paret hade en dotter Magda (gift Lagerman-Gren), som blev författare och översättare. Han hade ytterligare tre barn från tidigare förhållanden i Ryssland, varav en av sönerna, Georgij Harteveld, blev konsertpianist och gästspelade i Sverige på 1930-talet; han komponerade även romanser och pianostycken.

Wilhelm Harteveld är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3]

Referenser

Noter

  1. ^ Levande Musikarv-ID: harteveld-wilhelm, läst: 15 december 2017.
  2. ^ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.
  3. ^ Göran Åstrand: Här vilar berrömda svenskar (Ordalaget Bokförlag 1999) sid.59 ISBN 91-89086-02-3

Litteratur

Källor

Wilhelm Hartevelds arkiv i Musik- och teaterbiblioteket

Auktoritetsdata