Westminstermodellen

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Westminstermodellen ur olika perspektiv, med syftet att ge en heltäckande och djupgående vision av detta ämne. Dess ursprung, utveckling, implikationer och möjliga framtidsscenarier kommer att analyseras, liksom dess relevans i dagens samhälle. Olika forskning, studier och expertutlåtanden kommer att granskas för att ge läsaren en fullständig och aktuell förståelse av Westminstermodellen. Dessutom kommer konkreta exempel och fallstudier att presenteras för att exemplifiera teoretiska begrepp och främja större förståelse. Vi hoppas att den här artikeln är användbar och intressant för dem som vill fördjupa sina kunskaper om Westminstermodellen.

Westminsterpalatset i London

Westminstermodellen eller Westminstersystemet är ett parlamentariskt styrelseskick baserat på Storbritanniens politiska system. Modellen har sitt namn från Westminsterpalatset i London där det brittiska parlamentet har sitt säte. Modellen används i en rad tidigare brittiska kolonier – som Kanada, Australien, Nya Zeeland, Jamaica, Indien och Republiken Irland. Modellen innebär en uppsättning procedurer för organisering av en lagstiftande församling.

Även om Westminstermodellen är ett parlamentariskt system, finns det många parlamentariska stater, som Tyskland, Italien och Japan, vars parlamentariska procedurer skiljer sig betydande från Westminstersystemet.

Westminstermodellen benämns också ofta som majoritetsmodellen. Statsvetaren Arend Lijphart skiljer den modellen å ena sidan och konsociationella demokratier/konsensusmodellen å den andra.

Kännetecken

Westminster-/majoritetsmodellen har i sin idealform följande åtta kännetecken:

  • Att den utövande makten är koncentrerad i regeringar som har utgått av ett parti – och detta parti har majoritet i parlamentet.
  • En sammansmältning av parlamentarisk makt i en regering som – emedan den utgår ur ett majoritetsparti – också kontrollerar den folkvalda församlingen.
  • Ett asymmetriskt tvåkammarsystem eller (helst) ett enkammarsystem utan särskilt inslag av maktdelning (ett eventuellt överhus – som i Storbritannien – har alltså liten eller ingen makt).
  • Ett tvåpartisystem (i realiteten finns det ofta några mindre partier, men de två största dominerar; dock börjar Storbritanniens politiska system att bli ett trepartisystem bestående av arbetarpartiet, de konservativa och liberaldemokraterna).
  • Ett endimensionellt partisystem där den politiska kampen koncentreras till ett sakområde, till exempel ekonomisk politik.
  • Ett valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar.
  • En enhetlig och centraliserad statsmakt.
  • Ett system utan formella konstitutionella begränsningar av regeringens makt.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Westminster-modellen, 18 juli 2008.

Vidare läsning