I dagens värld har Weimarklassicismen blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor, företag och organisationer. Sedan dess uppkomst har Weimarklassicismen fångat samhällets uppmärksamhet och genererat oändliga debatter, diskussioner och reflektioner kring dess betydelse, inverkan och utveckling. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt, socialt eller kulturellt plan har Weimarklassicismen lyckats överskrida gränser och har etablerat sig som en central referenspunkt idag. Av denna anledning är det viktigt att analysera och ta upp alla aspekter relaterade till Weimarklassicismen på ett djupt och detaljerat sätt för att bättre förstå dess inflytande och relevans i våra dagliga liv.
Weimarklassicismen (tyska: Weimarer Klassik) betecknar en litterär rörelse i Tyskland, framförallt i Weimar och Jena i övergången mellan 1700- och 1800-talet.
Weimarklassicismen i vid bemärkelse avser "de fyra stjärnorna från Weimars" litterära produktion, det vill säga Christoph Martin Wieland, Johann Wolfgang Goethe, Johann Gottfried Herder och Friedrich Schiller. Ofta begränsas begreppet till Schillers och Goethes samverkan mellan 1794 och 1805. Weimarklassicismen varade till tiden för Schillers död 1805.
Innehållsmässigt handlade Weimarklassicismen om att etablera en ny humanism. Detta skulle ske på grundval av romantikens, klassicismens och upplysningstidens idéer.