I den här artikeln kommer ämnet Wang Wei att behandlas ur ett brett och detaljerat perspektiv, i syfte att ge läsaren en komplett och berikande vision av just denna fråga. Utefter dessa linjer kommer olika aspekter relaterade till Wang Wei att utforskas, och erbjuda relevant information, djupgående analys och illustrativa exempel som gör att läsaren kan förstå detta ämne till fullo. Genom denna artikel är syftet att ge användbar och praktisk kunskap som kan appliceras i olika sammanhang, samt att stimulera till reflektion och debatt kring Wang Wei.
Wang Wei, (kinesiska: 王維), född 699 i Qi härad, död 759 i Chang'an, var en kinesisk målare, kalligraf, ämbetsman, poet och musiker under Tangdynastin.
Efter sin hustrus död 730 lämnade Wang hovet men tvingades 756 av usurpatorn An Lushan att återinträda i ämbetstjänst. När kejsaren återtog huvudstaden, kastades Wang i fängelse, benådades men dog kort därefter.
Wang räknas som stämningslandskapets förste mästare och som en av de mest betydande östasiatiska konstnärerna. Wang har varit den stora förebilden för senare landskapsmålare och ansågs under Ming vara grundaren av den så kallade "södra skolan";[1][2] han skulle ha varit den förste, som målade monokroma tuschlandskap. Emellertid har han använt även den "norra skolans" kraftiga färger och konturerade former. Man kan få en uppfattning av stilkaraktären, om än icke av den konstnärliga kvaliteten, tack vare de kopior som bevarat en del av hans verk. Wangs konst dominerades helt av hans religiösa och poetiska intressen. Han målade mest buddhistiska bilder och poetiska landskap. Wang och hans omedelbara efterföljare blev föregångare till det expressionistiska tuschmåleri, som under Songdynastin skulle bli en av de mest betydande konstarterna i Kina, liksom senare i Japan.
Wangs poesi har tolkats till svenska av Göran Malmqvist och Erik Blomberg.
|