Walter Hallstein

Walter Hallstein
Walter Hallstein, 1957.
Född	17 november 1901[1][2][3] Mainz
Död	29 mars 1982[1][2][3] (80 år) Stuttgart
Begravd	Waldfriedhof Stuttgart
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Humboldt-Universität zu Berlin Rabanus-Maurus-Gymnasium
Sysselsättning	Politiker[4], universitetslärare, diplomat, jurist
Befattning
Europeiska kommissionens ordförande (1958–1967) Ledamot av Förbundsdagen sjätte förbundsdagen, Neuwied (1969–1972)[5]
Arbetsgivare	Johann Wolfgang Goethe-Universität Humboldt-Universität zu Berlin Rostocks universitet
Politiskt parti
CDU Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (1934-07-01–)[6]
Utmärkelser
Karlspriset (1961)[7] Hedersdoktor vid universitetet i Nancy (1966)[8] Hedersdoktor vid Oviedos universitet (1968)[9] Storkors av Södra korsets orden Riddare av Silvesterorden Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem Storkorset av isländska falkorden Storkorsriddare av Silvesterorden Bayerska förtjänstorden
Redigera Wikidata

Walter Hallstein, född 17 november 1901 i Mainz, död 29 mars 1982 i Stuttgart, var en tysk politiker och jurist.

Hallsteins politiska bana tog fart 1950 då han blev ledare för den tyska delegationen vid Pariskonferensen som skapade den Europeiska kol- och stålgemenskapen. Hallstein blev nära förtrogen med förbundskansler Konrad Adenauer som utsåg honom till statssekreterare, från 1950 vid Bundeskanzleramt och året därpå vid utrikesministeriet, Auswärtiges Amt. Hallstein hade stort inflytande över den västtyska utrikespolitiken och formulerade Hallstein-doktrinen som innebar att inga diplomatiska kontakter fick upprätthållas med länder som knöt diplomatiska kontakter med Östtyskland, med undantag av Sovjetunionen.

Han var Europeiska kommissionens första ordförande 1958–1967. Han var en hängiven federalist och ansågs vara en stark och dynamisk ledare. Han kom dock i konflikt med Charles de Gaulle om bland annat utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket 1965 resulterade i att Frankrike under sju månader drog tillbaka sina representanter från Europeiska ekonomiska gemenskapen, "den tomma stolens kris". Krisen övervanns genom Luxemburgskompromissen året därpå, men Hallstein fick ej förnyat förtroende när ny kommission utsågs 1967. Han var därefter ledamot av Förbundsdagen för CDU 1969–1972.

Hallstein mottog Karlspreis 1961.

• World Heritage Encyclopedia