Vildmarks- och kärleksvisor

I dagens värld är Vildmarks- och kärleksvisor ett ämne som har blivit allt mer aktuellt. Sedan dess uppkomst har den varit föremål för debatt, forskning och utveckling, vilket genererat stort intresse inom olika samhällsområden. Från akademi till företag, Vildmarks- och kärleksvisor har visat sin förmåga att avsevärt påverka våra liv. Under åren har detta ämne utvecklats och anpassats till förändringar i miljön, alltid förblivit aktuellt och väckt konstant intresse. I den här artikeln kommer vi att utforska Vildmarks- och kärleksvisor på djupet, analysera dess mest relevanta aspekter och dess inflytande på olika aspekter av vår nuvarande verklighet.

Vildmarks- och kärleksvisor
FörfattareErik Axel Karlfeldt
Originalspråksvenska
LandSverige
Förlag för förstautgåvanJoseph Seligmanns förlag
Utgivningsår1895

Vildmarks- och kärleksvisor är en diktsamling från 1895 av den svenske författaren Erik Axel Karlfeldt. Det var Karlfeldts debutbok.

Innehåll

  • Fäderna
  • Sommarkarlen
  • Vårbild
  • Ung kärlek
  • Jägarlust
  • Åsen
  • Kilak
  • Mot våra
  • Obekanta
  • Vårbal
  • Den mörke jägaren
  • Sol och måne
  • Vild kärlek
  • Nybyggarliv
  • Flickan i Gränge
  • Midsommarvisor
  • Höstvisa
  • Hos häxan
  • Mossen
  • Budskapet
  • En vandringsdag
  • Blommande rönn
  • Fiskarvisa
  • Den misskände spelmannen
  • Fanjunkar Berg
  • De väntande
  • En herde- och namnsdagsvisa
  • Inom hässjorna
  • Serenad
  • Villgräset
  • Bekransa mig!
  • Utbölingen
  • Den sköne Rosenblom
  • Majnattsröster
  • Drömd lycka
  • Ljung
  • Augustikväll
  • På älvbrinken
  • Lindelin
  • Avskedssång
  • Långt borta i världen
  • Nu lyser månen klar och kall
  • Ur hjärtats gåtbok
  • Sagan om Rosalind
  • Husvilla andar
  • Spelmansvisor

Utgivning

Erik Axel Karlfeldt sände sitt manuskript till Albert Bonniers förlag, men förläggarna var oangelägna att ta sig an en ny debutant och manuskriptet var fortfarande oläst när Karlfeldt återkallade det genom bud. Boken gavs istället ut av Joseph Seligmanns förlag. Karl Otto Bonnier ångrade det inträffade och gjorde flera försök att knyta Karlfeldt till Bonniers, men utan någon framgång. Karlfeldt var därmed den ende av de ledande nittiotalisterna som inte gavs ut hos Bonniers.[1]

Källor

Externa länkar