I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Vickersläktet. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle kommer vi att fördjupa oss i dess många aspekter och upptäcka dess inflytande inom olika områden. Vickersläktet har varit föremål för studier och debatt genom historien, vilket har väckt intresset hos både specialister och amatörer. Längs dessa linjer kommer vi att undersöka dess ursprung, evolution och dess relevans i det aktuella sammanhanget, och erbjuda en komplett och detaljerad vision av Vickersläktet. På samma sätt kommer vi att analysera dess inverkan på olika områden, och lyfta fram dess roll inom kultur, teknik, politik och mycket mer. Gör dig redo att ge dig ut på en fascinerande resa genom Vickersläktet!
Vickrar | |
![]() Häckvicker (V. sepium) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Ärtordningen Fabales |
Familj | Ärtväxter Fabaceae |
Släkte | Vickersläktet Vicia |
Vetenskapligt namn | |
§ Vicia | |
Auktor | L., 1753 |
Arter | |
|
Vickersläktet (Vicia)[1][2] är ett släkte i familjen ärtväxter,[1] med cirka 150 kända arter. De förekommer i tempererade områden på norra halvklotet och söderut till tropiska Afrika och Sydamerika. I Europa finns mer än 60 arter, av vilka 15 förekommer i Sverige.
Linssläktet, Lens, förs numera till Vicia.[3]
Vickrar är vanligen stora, mera sällan små, örter. De är oftast klätterväxter med ganska tunna strukturer. Bladen är sammansatta av ett till många par småblad, som är större än stiplerna. Uddblad saknas, men i stället finns ett klänge eller borst. Blommorna är fjärilslika och sitter oftast i större eller mindre klasar, men även ensamma eller parvis i bladvecken.
Blomfodrets två övre tänder är kortare än de tre nedre eller alla nästan lika. Blomkronan är två till flera gånger längre än blomfodret. Ståndarsträngarna bildar ett upptill snett avskuret rör. Stiftet är upptill platt, skägghårigt på undersidan eller runt omkring småludet.
Baljan är sammantryckt från sidan, vanligen mångfröig, med rundade frön, som liknar ärter. Groningen är hypogeisk.