I dagens värld har Vi ses igen blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Från sitt ursprung till dess påverkan på samhället har Vi ses igen väckt debatter och reflektioner inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Vi ses igen, analysera dess utveckling över tid, dess implikationer i vardagen och dess relevans i olika sammanhang. Oavsett om Vi ses igen är en person, ett fenomen, en historisk händelse eller något annat ämne, är dess studier och förståelse väsentliga för att bättre förstå den värld vi lever i.
| Vi ses igen (I'll Be Seeing You) | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | William Dieterle |
| Producent | Dore Schary |
| Manus | Marion Parsonnet baserat på Double Furlough av Charles Martin |
| Skådespelare | Ginger Rogers Joseph Cotten Shirley Temple |
| Berättare | Joseph Cotten |
| Originalmusik | Daniele Amfitheatrof |
| Produktionsbolag | Vanguard Films Selznick International Pictures |
| Distribution | United Artists |
| Premiär | december 1944 |
| Speltid | 85 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Vi ses igen (engelska: I'll Be Seeing You) är en amerikansk dramafilm från 1944 i regi av William Dieterle. Filmen är baserad på en radiopjäs av Charles Martin. I huvudrollerna ses Joseph Cotten, Ginger Rogers och Shirley Temple, med Spring Byington, Tom Tully och John Derek i övriga roller. George Cukor var ursprungligen regissör för filmen, men ersattes av Dieterle.
Med i filmen finns sången "I'll Be Seeing You", vilken blev en hit detta år, även om den skrevs redan 1938. Filmens originaltitel är hämtad från sången.
En soldat drabbad av granatchock möter en ung kvinna på tåget under julhelgen och deras ömsesidiga ensamhet blommar ut i romantik.