Veikko Helasvuo är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren. Vikten av denna Veikko Helasvuo ligger i dess påverkan på olika samhällsområden, från hälsa till ekonomi. Det är ett ämne som har skapat kontroverser och debatt, som uppmuntrat experter och vanliga individer att söka information och åsikter i frågan. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och aspekter relaterade till Veikko Helasvuo, med syftet att förstå dess relevans och hur det kan påverka våra liv.
Veikko Olavi Helasvuo, född 2 oktober 1916 i Nyslott, död 17 juli 1993 i Helsingfors, var en finländsk lärare och musikkritiker. Han var far till flöjtisten Mikael Helasvuo.
Helasvuo avlade filosofie magisterexamen 1943. Han anställdes 1944 som lärare vid Sibelius-Akademin, var 1949–1959 bibliotekarie och tillförordnad intendent vid Helsingfors stadsorkester samt 1959–1971 prorektor vid Sibelius-Akademin, vars rektor han var 1971–1981 med professors titel.
Han redigerade 1959–1970 årsboken Suomen musiikin vuosikirja och framträdde även som musikkritiker i den finskspråkiga huvudstadspressen. Han innehade flera förtroendeuppdrag i det offentliga musiklivet. Han publicerade bland annat Sibelius and the music of Finland (1952) samt de musikhistoriska arbetena Musiikin historia (1952, många upplagor därefter) och Kuorolaulun vaiheet (1963).
|