Upplands runinskrifter 226

I den här artikeln ska vi utforska Upplands runinskrifter 226, ett ämne som har skapat stort intresse de senaste åren. Från dess inverkan på samhället till dess implikationer på populärkulturen, Upplands runinskrifter 226 har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar runt om i världen. När vi fortsätter att gå in på 2000-talet har Upplands runinskrifter 226 blivit en samlingspunkt för debatter och diskussioner inom olika områden, från politik till vetenskap. Genom den här artikeln kommer vi att försöka analysera de olika aspekterna av Upplands runinskrifter 226 på djupet och förstå dess relevans idag.

Upplands runinskrifter 226
Upplands runinskrifter 226
Upplands runinskrifter 226
SignumU 226
RAÄ-nr Vallentuna 225:1
OmrådeUppland
PlaceringArkils tingstad, Bällsta, Vallentuna kommun
Koordinater59°30′57″N 18°03′12″Ö / 59.51588°N 18.05326°Ö / 59.51588; 18.05326
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avGunnar (S)[1]
Inläst tolkning av stenens text på runsvenska.

Upplands runinskrifter 226, med signum U 226, är en runsten som står vid Bällsta gård och nära Vallentunasjöns östra strand i Vallentuna socken och Vallentuna kommun, Vallentuna härad i Uppland.

Stenen är av röd granit och den står kvar på sin ursprungliga plats vid Arkils tingstad, Vallentuna härads äldsta tingsplats. Runinskriften är en fortsättning på U 225, en runsten som står cirka tolv meter åt höger, därefter syns en fyrkantig stensättning som antas ha varit själva tingsplatsen.[2] Runstenen är känd sedan 1600-talet och avtecknades tillsammans med tingsplatsen och U 225 av Johan Peringskiöld på 1700-talet. Vid denna tidpunkt fanns det också enligt hans teckning en nu försvunnen stenrad som förband de två runstenarna. Personerna som står omnämnda i texten lär ha tillhört den så kallade Skålhamrasläkten. Samma släkt har låtit resa ett flertal runstenar runt Vallentunasjön. Ristningen är till minne efter fadern Ulv, vilket framgår av texten på U 225. Ristningen är signerad av runmästaren Gunnar. Inskriften är bland annat skriven på vers i så kallad fornyrdislag.

Inskriften

Translitterering av runraden:

ristu · stina · uk · staf · uan · uk · in · mikla · at · iartiknum uk kuriþi · kas at · uiri · þu mon i krati · kiatit lata kunar ik stin[1]

Normalisering till runsvenska:

Ræistu stæina ok staf unnu(?) ok inn mikla at iarteknum. Ok Gyriði gats at veri. Þy man i grati getit lata. Gunnarr hiogg stæin.[1]

Översättning till nusvenska:

De reste stenarna och även staven därovan (?) den stora till hederstecken (?). Också Gyrid älskade sin make. Därför i sorgekväde skall han besjungas. Gunnar högg stenen.[3]

Fler bilder

Se även

Källor

Noter

  1. ^ Samnordisk runtextdatabas, U 226, 2014
  2. ^ Vägvisare till forntiden, Palle Budtz, Palle Budtz & Brombergs Bokförlag AB, 1992, ISBN 91-7608-588-0
  3. ^ ”Bällsta” (PDF). Runstenar i Sverige. Riksantikvarieämbetet. sid. 1. Arkiverad från originalet den 31 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170131135146/http://www.raa.se/app/uploads/2014/11/03.Runstenen-B%C3%A4llsta.pdf. Läst 24 mars 2017. 

Webbkällor

Externa länkar