Travsport i Nordamerika är ett ämne som genererat stort intresse och debatt de senaste åren. Detta ämne är känt för sin relevans i dagens samhälle och har fångat akademiker, forskare, politiker och allmänhetens uppmärksamhet. Allt eftersom tiden går fortsätter Travsport i Nordamerika att utvecklas och presentera nya utmaningar och möjligheter för dem som studerar eller är involverade i det. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Travsport i Nordamerika och dess inverkan på olika områden, såväl som de trender och framtidsperspektiv som föreställs kring detta fascinerande ämne.
Travsport i Nordamerika körs på ett antal olika travbanor i främst USA och Kanada.
Historia
Hästkapplöpningsbanor med två olika banlängder. Meadowlands Racetrack (ovan) med en banlängd på 1 mile, och Yonkers Raceway (nedan) med en banlängd på 1/2 mile.
Nästan alla travlopp i Nordamerika körs över distansen en mile (1 609 m) och startas med bilstart. De flesta lopp körs på banor speciellt byggda för travsport, men ett par banor även arrangerar galopplöp. Nordamerikanska travhästar får ett "mark" (ett rekord), som är deras snabbaste segertid på den distansen.
Även om de allra flesta travlopp körs över en mile, varierar banornas längd. Den vanligaste banlängderna är 1/2 mile, 5/8 mile och 1 mile. Vissa hästar springer bättre på de mindre banorna och andra är bättre på milebanorna, eftersom det är färre varv. På de kortare banorna är startsnabbhet viktigt, medan de längre banorna gynnar hästar som inte är startsnabba för att komma bakifrån.
Fram till 1990-talet hade travbanornas upplopp en skena på insidan av bankanten, likt på galoppbanor. Denna skena ersattes sedan med en rad korta pyloner (vanligtvis av ett flexibelt material), som markerade banans inre gräns. Denna förändring gjordes främst av säkerhetsskäl, då det tillåter ett ekipage att köra in på banans insida om det behövs, till exempel vid galopp. Denna förändring möjliggjorde en ny uppfinning, "open stretch", vilket innebär ett ytterligare spår på insidan av banan, där skenan normalt skulle varit. Ekipaget bakom ledande häst får därmed chansen att på upploppet smita förbi på insidan. Det gör tävlingar mer vidöppna med potentiellt högre utbetalningar - och mer attraktiva för spelare.
I Nordamerika används endast hästrasen amerikansk travare inom travsporten, men i Europa används även hästraserna fransk travare och rysk travare, eller blandraser mellan dessa.
Amerikansk travare, även kallade Amerikansk standardhäst, fick sitt namn i stambokens tidiga ålder, då endast hästar som kunde springa en mile under 2 och en halv minut (standardtid) registrerades i stamboken. Hästarna har kortare ben än rasen engelskt fullblod, och längre kroppar.
Ursprungshingsten inom hästrasen amerikansk travare var Messenger, ett gråskimmelsengelskt fullblod som importerades till USA 1788, och köptes av Henry Astor, bror till John Jacob Astor. Messenger stod som avelshingst i 20 år i både Pennsylvania, New York och New Jersey innan han dog 1808, 28 år gammal. Men hans sonsonsson Hambletonian 10 (1849–1876) skulle ta över tronen som präglare på den amerikanska travaren. Blodslinjen från i stort sett alla amerikanska travare kan spåras till någon av Hambletonian 10:s fyra mest framstående söner. De fyra sönerna var George Wilkes (1856), Dictator (1863), Happy Medium (1863) och Electioneer (1868). Utifrån dessa fyra söner utgår sedan alla amerikanska travar- och passgångarlinjer.
En variant av trav som innebär att samma sidas fötter lyfts samtidigt kallas passgång. För hästar med passgång som naturlig gångart förekommer tävlingar i vissa länders travsport. I Nordamerika är tävlingar för passgångare – där man i regel länkar ihop hästens ben (på samma sida) med remmar så att normalt trav är omöjligt – vanligare än lopp för "regelrätta" travare.
Den mest vinstrika amerikanska standardhästen i världen (till 1 januari 2019) är passgångaren Foiled Again, som sprang in 7 635 588 dollar under sin tävlingskarriär. Han tränades av Ron Burke.
I början av mars 2020 gjorde FBI tillslag mot flera toppnamn inom den amerikanska trav- och galoppsporten, och en stor dopningsskandal nystades upp. 27 trav- och galopptränare samt veterinärer åtalades misstänka för dopning, vilket senare ökades till 29 personer. Bland de åtalade fanns galopptränaren Jason Servis, samt travtränaren Chris Oakes, som bland annat tränare till den absolute världsrekordhållaren Homicide Hunter. FBI ägnade sig åt spaning och telefonavlyssning under lång tid, något som hjälpte åklagarna att bestämma sig för att väcka åtal. Enligt uppgifter ska tre travhästar i tränaren Rene Allards stall ha avlidit efter att ha fått i sig otillåtna dopningsmedel, och även hästar i Jorge Navarros stall uppges ha avlidit. De åtalade riskerade långa fängelsestraff och att få sina licenser indragna på livstid. Tillslaget applåderades bland annat av kusklegendaren John Campbell, och tränaren Marcus Melander.
Något som ibland uppmärksammats i Europa, och på senare tid även i Nordamerika, är att Nordamerikansk travsport tillåter att hästarna tävlar med det vätskedrivande medlet Lasix i kroppen, vilket i Europa klassas som dopning.
I Nordamerika tillåts även nervsnittning av hästar, vilket innebär att nervtrådar kapas, oftast i hovarna, så att hästarna inte kan känna något vid eventuell smärta. Nervsnittning uppmärksammades i Sverige efter att den amerikanskfödde hästen Propulsion segrat i 2020 års upplaga av Elitloppet, och uppgavs senare varit nervsnittad, något som är förbjudet inom svensk travsport.