Theodosius Harnack
Idag är Theodosius Harnack ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Sedan dess uppkomst har Theodosius Harnack fångat uppmärksamheten hos experter på ämnet, såväl som de som vill bättre förstå dess inverkan på dagens samhälle. För att grundligt analysera Theodosius Harnack är det avgörande att undersöka dess olika dimensioner och förstå hur det har utvecklats över tiden. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Theodosius Harnack, utforska dess ursprung, dess aktuella relevans och de möjliga framtida implikationer det kan ha inom olika områden.
| Theodosius Harnack | |
 | |
| Född | 3 januari 1817[1] Sankt Petersburg[2] |
|---|---|
| Död | 23 september 1889[3] (72 år) Tartu[4] |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Dorpats kejserliga universitet Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg  |
| Sysselsättning | Teolog, universitetslärare, klerk |
| Arbetsgivare | Dorpats kejserliga universitet Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
| Maka | Marie Harnack |
| Barn | Axel Harnack (f. 1851)[5] Adolf von Harnack (f. 1851)[5] Erich Harnack (f. 1852) Otto Harnack (f. 1857)[6] |
| Föräldrar | Carl Gottlieb Harnack |
| Redigera Wikidata | |
Theodosius Harnack, född den 22 december 1816 i Sankt Petersburg, död den 11 september 1889 i Dorpat, var en tysk teolog, far till Adolf von Harnack och till Axel och Otto Harnack.
Harnack studerade i Dorpat, Berlin, Bonn och Erlangen, blev 1847 e.o. och 1848 ordinarie professor i praktisk teologi vid Dorpats universitet, 1853 professor i samma ämne i Erlangen och 1866 åter i Dorpat. Särskilt under sina två verksamhetsperioder i Dorpat ingrep han, som en gärna rådfrågad auktoritet, inflytelserikt jämväl i det kyrkliga livet.
Minnesmärken av denna hans verksamhet är bland annat hans skrift Die lutherische Kirche Livlands und die herrnhutische Brüdergemeinde (mot herrnhutismens propoganda i Livland, 1860) och det tillsammans med Harless utgivna arbetet Die kirchlich-religiöse Bedeutung der reinen Lehre von den Gnadenmitteln (1869).
Harnack, som uppfostrats i en herrnhutisk åskådning, genomgick i likhet med många av sina samtida en utveckling till en mera bestämt kyrklig ståndpunkt och blev en av de mest betydande representanterna för den till nytt liv vaknade konfessionellt kyrkliga teologin i den form denna fått i den så kallade Erlangenskolan.
Harnacks förnämsta arbeten är Luthers Theologie mit besonderer Beziehung auf seine Versöhnungs- und Erlösungslehre (2 band, 1862-86), Praktische Theologie (2 band, 1877-78) och Katechetik (2 band, 1882).
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Harnack, 1. Theodosius, 1904–1926.
Noter
- ^ Aleksandr Polovtsov, Nikolaj Tjulkov, Nikolaj Tjetjulin, Vladimir Musselius, Michail Kurdjumov, Fjodor Vitberg, Ivan Kubasov, Sergej Adrianov, Boris Modzalevskij & Jevgenij Sjumigorskij (red.), Русский биографический словарь.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.
- ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11870169X7749153-1, läst: 17 oktober 2021.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.
- ^ Ivan Andreevs'kij, Konstantin Arsenjev & Fjodor Petrushevskij (red.), Энциклопедический словарь, Brockhaus–Efron, no value.
- ^ Малый энциклопедический словарь Брокгауза и Ефрона, Brockhaus–Efron, 1899 och 1902.
|