Tauno Hannikainen
I den här artikeln om Tauno Hannikainen kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till detta ämne som är så relevant idag. Under de kommande raderna kommer vi att analysera dess ursprung, dess utveckling över tid och dess inverkan på samhället. Vi kommer också att undersöka de olika perspektiven och åsikterna om Tauno Hannikainen, samt dess relevans i nutid och framtid. Den här artikeln syftar till att ge en översikt och fullständig översikt av Tauno Hannikainen, med syftet att ge läsarna en djupare förståelse för detta ämne och dess implikationer inom olika områden.
| Tauno Hannikainen | |
 | |
| Född | Tauno Heikki Hannikainen 26 februari 1896[1][2][3] Jyväskylä[4], Finland |
|---|---|
| Död | 12 oktober 1968[1][2] (72 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[5] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Dirigent, cellist |
| Föräldrar | Pekka Hannikainen |
| Släktingar | Ilmari Hannikainen (syskon) Arvo Hannikainen (syskon) Väinö Hannikainen (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1953)[6] Storriddare av Isländska falkorden (1954)[7] Stora hederstecknet i silver av Österrikiska republikens förtjänstorden (1960)[8] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1961)[9] | |
| Redigera Wikidata | |
Tauno Heikki Hannikainen, född 26 februari 1896 i Jyväskylä, död 12 oktober 1968 i Helsingfors, var en finländsk violoncellist och dirigent. Han var son till Pekka Juhani Hannikainen och bror till Ilmari och Arvo Hannikainen.
Hannikainen var kapellmästare vid Finska operan i flera repriser och från 1927 till 1939 kapellmästare vid Åbo stadsorkester. Åren 1939–1951 verkade Hannikainen i USA dels som gästdirigent i olika städer, dels som ordinarie dirigent för symfoniorkestrar i Duluth och Chicago. Efter återkomsten till hemlandet var han 1951–1963 dirigent för Helsingfors stadsorkester och 1962–1966 rektor för Åbo musikinstitut.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[10]
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, 1953[6]
Storriddare av Isländska falkorden, 1954[7]
Stora hederstecknet i silver av Österrikiska republikens förtjänstorden, 1960[8]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1961[9]
Källor
Uppslagsverk
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 594.
- Hannikainen, Tauno i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6f79zbr, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Discogs, Discogs artist-ID: 1926955, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Tauno_HannikainenStore_norske_leksikon.
- ^ Carnegie Hall:s öppna data, juni 2017, Carnegie Hall agent-ID: 11439, läs online och läs online, läst: 2 maj 2022.
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .
- ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1953, s. 13 .
- ^ Orðuhafaskrá, Islands presidents kansli, läs online, läst: 5 juli 2024.
- ^ s. 96, läs online, läst: 25 september 2023.
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 57, läs online.
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.