I den här artikeln kommer vi att utforska Sydvästfronten från olika perspektiv för att förstå dess påverkan på samhället. Från dess födelse till nutid har Sydvästfronten spelat en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet. Vi kommer att analysera dess utveckling över tid och lyfta fram dess prestationer och utmaningar. Dessutom kommer vi att undersöka hur Sydvästfronten har påverkat och format våra personliga och kollektiva erfarenheter. Genom denna resa försöker vi ge en heltäckande bild av Sydvästfronten och dess relevans i dagens värld.
Sydvästfronten | |
Information | |
---|---|
Datum | 22 juni 1941-12 juli 1942 22 oktober 1942-20 oktober 1943 |
Land | ![]() |
Försvarsgren | Röda armén |
Föregångare | Kievs militärdistrikt |
Efterföljare | 3:e ukrainska fronten |
Storlek | Front |
Kända slag och krig | Operation Barbarossa Operation Uranus Tredje slaget vid Charkiv |
Befälhavare | |
Framstående befälhavare | Michail Kirponos Nikolaj Vatutin |
Sydvästfronten var en front i Röda armén under andra världskriget. Vid den tyska invasionen ombildades Kievs militärdistrikt den 22 juni 1941 till Sydvästfronten.
Kievs militärdistrikt under befäl av generalöverste Michail Kirponos som i huvudsak kom att anfallas av armégrupp Süd ansvarade för försvaret av Ukraina. Man hade 58 divisioner och 5465 stridsvagnar till sitt förfogande fördelat på 5:e armén vid Lutsk, 6:e armén vid Lviv, 26:e armén vid Borislav, 12:e armén vid Tchernovitz och reserver. Detta militärdistrikt var det överlägset starkaste av de tre. Dessutom kunde styrkor från Odessas militärdistrikt under befäl av Ivan Tyulenev understödja. Tyulenev förfogade över 22 divisioner och 1011 stridsvagnar kontrollerade av 9:e armén i Bessarabien.[1] Kievs militärdistrikt bildade Sydvästfronten och Odessas militärdistrikt bildade Sydfronten vid invasionen.
Frontens organisation den 22 juni 1941:[2]
Frontens organisation den 19 november 1942:[3]