I den moderna världen är Svält ett ämne som har blivit aktuellt i dagens samhälle. Sedan starten har Svält varit föremål för debatt, forskning och motstridiga åsikter. Med tiden har betydelsen av Svält ökat, vilket genererar en betydande inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika tillvägagångssätt och perspektiv som finns kring Svält, samt dess inflytande idag. Från dess ursprung till samtida implikationer fortsätter Svält att vara ett ämne av intresse och reflektion för ett brett spektrum av människor och yrkesverksamma. Genom en detaljerad analys syftar vi till att belysa de mest relevanta aspekterna relaterade till Svält, med syftet att berika kunskapen och uppmuntra informerad debatt om detta fenomen.
Starvation | |
![]() Svältande flicka med kwashiorkor under Biafrakriget, under sent 1960-tal. | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | T73.0 |
ICD-9 | 994.2 |
DiseasesDB | 12415 |
Svält är en allvarlig näringsrubbning som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid.
En vuxen person som väger normalt kan klara sig utan mat mellan 6 och 8 veckor om han eller hon får i sig vätska. Kroppen blir under dessa omständigheter helt beroende av sitt eget energiförråd. Kolhydratförrådet och glykogenet i lever och muskler räcker bara några få timmar.
Därefter får man energi genom att kroppen bryter ner glycerol, fettsyror från fettdepåerna och muskelproteiner. Eftersom vissa vävnader i kroppen behöver druvsocker (glukos) för förbränning så bryts skelettvävnad ner i ett tidigt skede av svälten.
Under svältperioden så får hjärnan näring från förbränning av ketonkroppar som bildas ur fettsyror. Vanligtvis får hjärnan näring från glukosförbränning så det är en omställning för hjärnan.
Efter ungefär 6-8 veckor är fettdepåerna slut och då blir svälten livshotande.
Vikten minskas mest de första dagarna, när förbrukning av vatten sker, eftersom glykogenet (som binder vattnet med tre gånger sin egen vikt) försvinner. Man räknar med att den energi som kommer från muskulaturen under svält motsvarar 25 % av kroppens energiförråd.
Världssvälten totalt har minskat långsiktigt,[1] men regionala ökningar förekommer.
|