Strömfelt

I dagens värld har Strömfelt blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Sedan starten har Strömfelt väckt nyfikenhet och uppmärksamhet hos både experter och hobbyister. Dess inverkan på samhället och inom olika studieområden har gjort det till ett grundläggande element att beakta i varje analys eller diskussion. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Strömfelt, från dess historia och ursprung till dess inflytande idag. Dessutom kommer vi att undersöka de olika synpunkterna och åsikterna kring Strömfelt, i syfte att erbjuda en komplett och berikande vision av detta fascinerande ämne.

För personer med efternamnet, se Strömfelt (efternamn).
Heraldiskt vapen för friherrliga ätten Strömfelt nummer 105.

Strömfelt är namnet på en svensk adelsätt, där flera medlemmar erhållit friherrlig och grevlig värdighet. på Riddarhuset har dessa introducerats som sex ätter – utom den ursprungliga adliga som tre friherrliga och två grevliga ätter. Av dessa fortlever en friherrlig och en grevlig ätt- De grevliga värdigheten innehas endast av ättens huvudman, medan övriga medlemmar räknas till den friherrliga ätten.

Den 31 december 2021 var 56 personer med efternamnet Strömfelt folkbokförda i Sverige.

Historik

Adelsätterna med namnet Strömfelt härstammar från Sveriges agent i Helsingør Johan Fegræus (1587-1644), som 1632 adlades med detta namn och 1634 introducerades på Riddarhuset under nummer 224.

Johan Strömfelt hade tre söner, som förde släkten vidare. Den äldste, landshövdingen i Skaraborgs län Harald Strömfelt (död 1707), upphöjdes 1696 till friherre och introducerades som sådan med nummer 105 året därpå. Av dennes ättlingar fick 1799 bröderna Fredrik Georg och Carl Axel Strömfelt grevlig värdighet med primogenitur och introducerades som grevar på nummer 106. Från amiralen och landshövdingen Fredrik Georg Strömfelt (1738–1814) härstammar den idag fortlevande ätten Strömfelt, där alltså huvudmannen har grevlig värdighet greve. Brodern, generallöjtnanten Carl Axel Strömfelt var ogift.

De båda yngre sönerna till Johan Strömfelt hade vardera en son som fick friherrlig värdighet, och den ene av dessa blev också greve.

Juristen och riksrådet Johan Carl Strömfelt (1678–1736) friherre 1713 och introducerades 1719 på nummer 125. År 1731 upphöjdes han till greve på nummer 76. En ogift son, död 1737, slöt ätten på svärdssidan.

Johan Carl Strömfelts kusin, jiristen och ämbetsmannen Otto Reinhold Strömfelt (1679–1744) blev friherre 1720 och introducerades samma år på nummer 173. Han hade inga manliga efterkommande och slöt därmed själv sin ätt på svärdssidan. En ogift broder till honom, död 1737 i rysk tjänst, blev den siste manlige medlemmen av den ursprungliga adelsätten.

Släktträd (urval)

Beteckningar i parentes avser Elgenstiernas tabellnummer för adelsätten (A), respektive friherre- och greveätten 105 och 106 (F)

Se även

Referenser

Noter

' Adelsvapen-wiki återger txt från Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor 1925–1936.
  1. ^ Namnsök, Statistiska centralbyrån
  2. ^ Strömfelt nr 224 i Adelsvapen-wiki. Adlig ätt nr 224.
  3. ^ Strömfelt 106 i Adelsvapen-wiki. FFriherrlig ätt nr 105 och grevlig ätt nr 106.
  4. ^ Strömfelt nr 76 i Adelsvapen-Wiki. Friherrig ätt nr 125 och grevlig ätt nr 76.
  5. ^ Strömfelt nr 173 i Adelsvapen-wiki. Friherrlig ätt nr 173.

Källor