I dagens värld har Stockholms stads byggnadsritningar blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Med sin påverkan på samhället och vardagen har Stockholms stads byggnadsritningar väckt debatter och genererat otaliga avvikande åsikter. Sedan dess uppkomst har Stockholms stads byggnadsritningar fångat uppmärksamheten från både akademiker, vetenskapsmän, teknikexperter, politiska ledare, aktivister och vanliga medborgare. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska fenomenet Stockholms stads byggnadsritningar, analysera dess konsekvenser inom olika områden och exponera olika perspektiv på detta kontroversiella ämne.
Stockholms stads byggnadsritningar är en unik arkivserie byggnadsritningar över huvuddelen av alla hus som byggts eller byggts om i Stockholm under tidsperioden 1713–1978. Arkivet har år 2011 utsetts av Unesco till världsminne. Sedan 2019 finns ritningsarkivet på Stadsarkivet Liljeholmskajen vid Sjöviksvägen 126 i Årstadal.
Johan Eberhard Carlberg, Stockholms stadsarkitekt 1727–1773, anses vara grundaren av det unika ritningsmaterialet som omfattar inlämnade bygglovsritningar över en period av 300 år. År 1736 kom en förordning som ålade varje person som önskade bygga ett nytt eller bygga om ett existerande hus att lämna in en kopia på ritningen till stadens myndigheter. Det innebär att i princip samtliga hus i Stockholm är dokumenterade efter 1736. Det anses vara mycket ovanligt att information om en stads arkitektoniska och byggnadsmässiga historia har bevarats på ett så samlat sätt som i Stockholm.
Arkivet omfattar cirka 2,5 miljoner ritningar varav allt mellan 1713 och 1874 digitiserats och är tillgänglig på Stadsarkivets webbplats. Ritningarna från 1875 fram till idag finns digitaliserade och tillgängliga via Bygg- och plantjänsten eller fram till 1978 i original hos Stadsarkivet. På Stockholms stadsarkiv kan allmänheten ta del av samtliga ritningar med undantag för byggnader som är klassade som skyddsobjekt.
Den äldsta bevarade ritningen är från 19 maj 1713 och gäller nybyggnad av ett privathus i kvarteret Guldfjärden vid Bastugatan. Byggherre var ”välborne kommissarien herr Wattrang” och ritningen upprättades av Jonas Nilsson. Huset finns inte kvar längre, det revs i slutet av 1930-talet när Södergatan sprängdes fram genom Södermalms norra delar. På dess plats står sedan 1989 Hilton Stockholm Slussen.
Dokumentationen av bygglovsritningar sträcker sig fram till 1978. Senare bygglovshandlingar finns digitalt på Stockholms stadsbyggnadskontor och ingår inte i världsminnet. Statligt uppförda byggnader ingår inte heller i arkivet, dessa förvaras på Riksarkivet respektive i Slottsarkivet och Krigsarkivet.
Bland ritningarna och planerna finns allt från små stugor på Stockholms malmar från 1700-talet till stora privatpalats och villor, skolor, kontor, bostadshus, kyrkor samt 1900-talets varuhus, industrikomplex och förortens miljonprogrambebyggelse. Bland upphovsmän finns samtidens kända arkitekter och murmästare. De flesta av de mycket tidigt avbildade byggnaderna existerar inte längre, vilket gör ritningarna till ett särskilt värdefullt dokument över en svunnen stad.
År 2013 fyllde Stadsarkivets arkiv av byggnadsritningar 300 år eftersom den första ritningen är från 1713. För att uppmärksamma denna händelse utgavs i mars 2013 en serie av fem frimärken med temat ”Stockholms stads byggnadsritningar”. Dessa visar Kryddkrämare Ericssons hus (1795), Gröna gården (1854), Bredenbergs varuhus (1935), en villa i Södra Ängby (1935) och Kulturhuset (1971–1974). Valören är 12 kr, för utrikes brev.