Idag ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Stilleben (film). Detta ämne har varit föremål för studier och intresse i många år, och dess betydelse är obestridlig inom olika områden av det dagliga livet. Stilleben (film) har påverkat historia, vetenskap, kultur, teknik och samhället i allmänhet. Genom den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Stilleben (film), från dess ursprung och utveckling till dess inflytande på världen idag. Vi kommer att upptäcka fascinerande fakta, kuriosa och relevant information som gör att vi bättre kan förstå vikten av Stilleben (film) i vårt dagliga liv.
| Stilleben | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Marie-Louise Ekman |
| Skådespelare | Johannes Brost, Örjan Ramberg, Rolf Skoglund med flera |
| Fotograf | Christer Strandell |
| Produktionsbolag | Hinden/Länna-Ateljéerna AB |
| Distribution | Hinden/Länna-Ateljéerna AB |
| Premiär | |
| Speltid | 110 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
Stilleben är en svensk dramafilm från 1985 med manus och regi av Marie-Louise Ekman.[1]
Filmen inleds med att en ung man gömmer sig i ett buskage. Hans kläder och frisyr indikerar att det är 1700-tal. Den unge mannen river ut en sida ur en bok och lindar ett snöre runt den. Han närmar sig en flicka och överräcker boksidan till henne. Därefter kommer flickans barnskötare och förhindrar ytterligare kontakt dem emellan.[1]
Stilleben var Ekmans (då De Geer Bergenstråhle) tredje långfilmsregi efter Barnförbjudet 1979 och Moderna människor 1983. Filmen producerades av Hinden/Länna-Ateljéerna och filmades av Christer Strandell i Lännaateljéerna 1984. Den premiärvisades den 20 december 1985 på biograf Grand i Stockholm. Vid Göteborgspremiären 1986 visades Ekmans kortfilm Sagan om den lilla flickan och den stora kärleken som förfilm.[1]
Filmen mottogs övervägande positivt där recensenterna framhöll regissörens unika begåvning i svensk film. Några anmälare kritiserade vissa tekniska brister, som exempelvis ljudet, där miljöljud ansågs överskölja dialogen. Filmen uppfattades också som svårförståelig.[1]