I dagsläget är Steve Collins ett ämne som väcker stort intresse och genererar debatt i olika samhällssektorer. Genom historien har Steve Collins varit ett återkommande tema som har angripits ur olika perspektiv och har utvecklats över tid. I den här artikeln kommer vi att analysera de olika dimensionerna av Steve Collins och dess inverkan på människors dagliga liv. Från dess ursprung till nutid har Steve Collins varit föremål för studier, reflektion och kontroverser, vilket visar dess relevans i det aktuella sammanhanget. Likaså kommer vi att utforska implikationerna av Steve Collins inom områden som politik, kultur, teknik och samhället i allmänhet.
| Steve Collins | |
| Född | 13 mars 1964 (61 år) Thunder Bay, Kanada |
|---|---|
| Medborgare i | Kanada |
| Sysselsättning | Backhoppare[1] |
| Utmärkelser | |
| Tom Longboat Awards (1979) | |
| Redigera Wikidata | |
Stephen Clark Collins, född 13 mars 1964 i Thunder Bay i Ontario, är en kanadensisk tidigare backhoppare tillhörande Ojibwa-nationen. Han representerade Mount McKay och Ontario Nordic Ski Club.
Steve Collins debuterade internationellt i den allra första världscuptävlingen i Cortina d'Ampezzo 27 december 1979, 15 år gammal. Världscupen i backhoppning arrangerades första gången säsongen 1979/1980. Collins blev nummer 10 i den första världscuptävlingen, 17,3 poäng efter segraren Toni Innauer från Österrike. Tre dagar senare tävlade Collins i öppningstävlingen i tysk-österrikiska backhopparveckan i Schattenbergschanze i Oberstdorf i Västtyskland. Backhopparveckan ingick i världscupen och Collins blev nummer 66 i första tävlingen. I andra tävlingen i backhopparvecken, i Garmisch-Partenkirchen blev Collins nummer sju, 8,5 poäng efter Hubert Neuper från Österrike. Neuper vann både backhopparveckan och världscupen totalt säsongen 1979/1980. Steve Collins blev nummer 12 sammanlagt i första världscupen och vann en delseger i Lahtis i Finland 9 mars 1980. Collins tävlade 8 säsonger i världscupen. Hans första säsong var hans bästa.
Collins deltog i olympiska spelen 1980 i Lake Placid i USA. I normalbacken i Intervale Ski Jump Complex blev han nummer 28. I stora backen lyckades han bättre och blev nummer 9, 33,6 poäng efter segrande Jouko Törmänen från Finland och 10,1 poäng från en bronsmedalj.
Två veckor efter OS-1980 startade Steve Collins i junior-VM i Örnsköldsvik i Sverige. Där vann Collins en guldmedalj och blev junior-världsmästare 1980. Collins vann även en guldmedalj i nationella mästerskapen i Kanada 1980 och en internationell tävling i Thunder Bay där han uppnådde högsta poängsumman och längsta hoppet (128,5 meter) någonsin i en K90-backe. Under junior-VM 1981 i Schonach i Västtyskland blev Collins nummer 3 och vann en bronsmedalj efter Matti Nykänen från Finland och österrikaren Ernst Vettori.
Steve Collins startade i Skid-VM 1982 i Holmenkollen i Oslo. Där blev han nummer 21 i normalbacken (Midtstubakken). I lagtävlingen blev han nummer 5 tillsammans med lagkamraterna.
Under olympiska spelen 1984 i Sarajevo i dåvarande Jugoslavien misslyckades Collins något. Han blev nummer 25 i normalbacken och nummer 36 i stora backen. I Skid-VM 1985 i Seefeld in Tirol i Österrike blev Collins nummer 18 i normalbacken och 42 i stora backen. I sitt sista OS, vinterspelen 1988 på hemmaplan i Calgary, blev Steve Collins nummer 13 i normalbacken och nummer 35 i stora backen. Det arrangerades även en lagtävling för första gången i olympiska sammanhang under OS-1988. Kanadensiska laget blev nummer 9 i en tävling som vanns av Finland, före Norge och Jugoslavien.
Collins startade i sin sista världscuptävling i Thunder Bay 2 december 1991. Han blev nummer 59 och sist i tävlingen och avslutade backhoppningskarriären.