Stenstan
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Stenstan, utforska dess ursprung, dess relevans idag och dess inverkan på olika områden i samhället. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att utforska de olika aspekterna av Stenstan, från dess inflytande på populärkulturen till dess tillämpning inom vetenskap och teknik. Vi kommer att fördjupa oss i dess historia, analysera dess implikationer i nuet och skymta de möjliga framtidsperspektiv den erbjuder. Stenstan är ett ämne som väcker intresse hos såväl experter som fans, och i den här artikeln siktar vi på att fördjupa oss i dess komplexitet, dess mångfald och dess relevans för att bättre förstå världen omkring oss.
| Stenstan | |
| Stadsdel | |
 Stenstan med parken Vängåvan i förgrunden och Hirschska huset och Gustav Adolfskyrkan i bakgrunden
| |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Kommun | Sundsvalls kommun |
| Stad (tätort) | Sundsvall |
| Stadsdelsområde | Centrum |
| Distrikt | Sundsvalls Gustav Adolfs distrikt |
| Koordinater | 62°23′24″N 17°18′29″Ö / 62.39000°N 17.30806°Ö |
| Postort | Sundsvall |
Stenstan (ursprungligen Stenstaden) är en benämning på Sundsvalls centrala delar.
Måndagen den 25 juni 1888, dagen efter midsommarhelgen, brann stora delar av Sundsvall ner (Sundsvallsbranden) och efter den stora branden fördes långa diskussioner om hur stadsnätet skulle byggas upp igen. De styrande enades så småningom att i stället för att strukturera om stadsplanen i ett nät av breda (brand-)gator i stort sett behålla tidigare upprättad stadsplan, men med det förbehållet att samtliga byggnader skulle uppföras i sten och att man mitt genom staden upprättade en bred esplanad, tillika brandgata. Sundsvallsbranden var den största branden i Sveriges historia och den kostade försäkringsbolagen stora belopp.
Beslutet togs att endast stenhus fick byggas i stadens centrum, därför kallas Sundsvalls stadskärna för Stenstaden. Det då nybyggda Allmänna Läroverket, idag Hedbergska Skolan, klarade sig undan branden och fick tjänstgöra som säte för stadens förvaltning till dess att Stadshuset, som skadades svårt vid branden, var återuppbyggt. Stenstaden byggdes inom ett område avgränsat av järnvägen, Skolhusallén, Selångersån och Strandgatan.
Att bygga stadens byggnader i sten gjorde att många som hade förlorat sina hem i branden inte hade råd att bygga upp husen igen. Om de byggde i trä blev de bestraffade med dryga böter. Detta gjorde, trots nödhjälp från hela Europa, att endast stadens träpatroner hade råd att investera i stenbyggnaderna.
En av de som anlitades var affärsmannen Isaak Hirsch från Stockholm. Hirsch köpte själv aldrig någon fastighet i Sundsvall men han lät uppföra en av de ståtligaste byggnaderna, Hirschska huset, som står längs Stora torgets västra sida. Högst upp i ett av tornen på taket placerades en eldsprutande drake i mässing som symboliskt brandskydd, vilken 100 år senare blev Sundsvalls kommunsymbol. Hirsch var väldigt stolt över den vackra byggnaden, och den fick senare vara modell för de hus som uppfördes på Strandvägen i Stockholm.
Längs den södra flygeln av Stora torget fanns redan Stadshuset, som var byggt av sten och vars grundstruktur överlevt den stora branden. Längs med torgets norra sida byggdes Granska och Holmströmska huset samt i hörnet mot öster det Rahmska huset och efter den östra sidan anlades den 44 meter breda Esplanaden.
Inne i Stenstan byggdes tre parker, Hedbergska parken, Vängåvan och Stadshusparken.
Se även
- Byggnadsminnen i Sundsvall
- Offentlig konst i Stenstan
- Stenstaden (arkitektur), stadsområde med tegel- och stenhus anlagda i kvarter
Källor
- Bladh, Ann Kristin; Bladh Curt (2004). Sundsvall då och nu. Hudiksvall: Winberg city book. Libris 9600792. ISBN 91-87005-10-7
Externa länkar
| ||||||||||||||||