I dagens värld har Statsrådsberedningen blivit ett ämne av stor relevans och intresse för många människor. Från sitt ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Statsrådsberedningen väckt nyfikenhet och debatt inom olika områden. Genom historien har Statsrådsberedningen spelat en grundläggande roll i olika kulturer och har utvecklats över tiden, anpassat till behoven och kraven från varje era. I den här artikeln kommer vi att utforska ursprunget, inflytandet och inverkan av Statsrådsberedningen, såväl som dess relevans idag och dess projektion i framtiden.
Statsrådsberedningen (SB)[1] är en del av Regeringskansliet och inkluderar statsministerns kansli, samordningskansliet, kansliet för krishantering, granskningskansliet, förvaltningschefens kansli, rättschefens kansli, kansliet för samordning av EU-frågor och Regeringskansliets internrevision. Statsrådsberedningen leder och samordnar arbetet i Regeringskansliet.
Chef för Statsrådsberedningen är statsministern. Statsrådsberedningens lokaler är belägna i kvarter Rosenbad.
Kansliet för samordning av EU-frågor lyder under statsministern och är en sakenhet liknande dem som ingår i de övriga departementen.
Vid statsministerns kansli och samordningskansliet är tjänstemännen politiskt anställda medan de vid övriga kanslier är opolitiskt anställda.
Statsrådsberedningens statssekreterare var 2006–2014 ordförande i Gruppen för strategisk samordning, en grupp statssekreterare med ansvar att förbereda regeringsbeslut beträffande krishantering. Hösten 2014 flyttades ansvaret, samt Kansliet för krishantering, från Statsrådsberedningen till Justitiedepartementet under inrikesministern.
Under 1809 års regeringsform stod begreppet Allmän beredning för det möte som var ministärens gemensamma förberedelse inför en konselj, där de formella besluten registerarades och formellt undertecknades av kungen (eller i kungens frånvaro av kronprins- eller prinsregent). Både allmän beredning och konselj i dess tidigare betydelser ersattes med regeringssammanträde i och med att 1974 års regeringsform trädde i kraft.
Samtidigt användes begreppet statsrådsberedning för ett mindre sammanträde, för frågor av något mindre vikt och räckvidd. Vid en sådan statsrådsberedning föredrogs ärendet för en departementschef och, vanligen, två konsultativa statsråd. Genom att minst ett av dessa närvarande konsultativa statsråd vid en sådan statsrådsberedning hade juridisk eller förvaltningsmässig expertis uppnåddes en viss kvalitetssäkring. Det andra konsultativa statsrådet var i många fall statsministern. Ärendet föredrogs av den tjänsteman inom departementet som ansvarat för handläggningen, eller av särskilda sakkunniga.
|