Stads- och kommunhistoriska institutet

I dagens värld är Stads- och kommunhistoriska institutet ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess inflytande sträcker sig över olika aspekter av vardagen, från politik till populärkultur. Stads- och kommunhistoriska institutet har skapat heta debatter och inspirerat otaliga forskning och publikationer. Oavsett om det är en karaktär, en historisk händelse eller till och med ett abstrakt begrepp, har Stads- och kommunhistoriska institutet lyckats sätta en outplånlig prägel på det samtida samhället. I den här artikeln kommer vi att undersöka betydelsen och effekten av Stads- och kommunhistoriska institutet ytterligare, och undersöka dess många aspekter och dess relevans i dagens värld.

Stads- och kommunhistoriska institutet, grundat 1919 som Stadshistoriska institutet, är ett svenskt forskningsinstitut som idag har en ledande ställning inom svensk och nordisk urbanhistoria.[1]

Verksamhet

Institutet har ett övergripande ansvar för svensk stads- och kommunhistoria och bedriver egen forskning, samarbetar med andra urbanhistoriskt intresserade inom och utom landet, anordnar konferenser och ger ut publikationer. Institutets föreståndare är innehavaren av professuren i historia med särskild inriktning på stads- och kommunhistoria vid Stockholms universitet, sedan 2015 Heiko Droste.[2]

Stadshistoriska nämnden utgör institutets styrelse och består av sju medlemmar varav fyra valda av Sveriges Kommuner och Landsting, två valda av Stads- och kommunhistoriska samfundet samt en vald av Stockholms universitet. Sekreterare i nämnden är Heiko Droste.[3]

Sedan 1994 delar institutet ut Yngve Larssons pris för stads- och kommunhistoriska insatser, instiftat av Svenska Kommunförbundets styrelse.[4]

Historik

Grundande

Förberedelser för ett stadshistoriskt institut hade börjat i mars 1917 inom föregångaren till kommunförbundet, Svenska stadsförbundet. Drivande var dåvarande förste sekreteraren i Svenska stadsförbundet och sedermera borgarrådet och stadskollegieordföranden i Stockholm Yngve Larsson, som även ledde arbetet med finansieringen. Han samarbetade med historikerna Nils Ahnlund och Nils Herlitz,[5] och Ahnlund hade författat en promemoria som bland annat underströk vikten av att uppmärksamma det kommande 300-årsjubileet av de av Gustav II Adolf inrättade stadsprivilegierna. Efter att finansiering säkerställts från bland andra K.A. Wallenberg och Pehr Swartz ägde det konstituerande mötet rum i Börshuset i Stockholm den 7 juni 1919.[6]

Yngve Larsson blev senare nämndens ordförande under 21 år, 1949-1970.[7]

Föreståndare

Utgivning (urval)

Institutet ger ut serien Studier i stads- och kommunhistoria (ISSN 0284-1193), däribland:

Referenser

Noter

  1. ^ Nilssons sida på historia.su.se Arkiverad 16 juni 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ ”Institute of Urban History, Stockholm”. urbanhistory.historia.su.se. Arkiverad från originalet den 6 november 2018. https://web.archive.org/web/20181106004707/http://urbanhistory.historia.su.se/index.htm. Läst 5 november 2018. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 november 2018. https://web.archive.org/web/20181106004707/http://urbanhistory.historia.su.se/index.htm. Läst 5 november 2018. 
  4. ^ Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut, läst 21 februari 2008
  5. ^ The Institute of Urban History Arkiverad 12 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 21 februari 2008
  6. ^ Almanack för alla.. Stockholm: Norstedt. 1921. Libris 423201 , s. 27
  7. ^ Svenskt biografiskt lexikon (SBL), häfte 108 (artikelförfattare: Göran Sidenbladh) (1978). Larsson, Gustaf Richard Yngve. Stockholm: Statens arkivstyrelse 

Tryckta källor

Webbkällor

Externa länkar