I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Solubilisering i olika sammanhang och situationer. Från dess inflytande på samhället till dess relevans inom yrkesområdet har Solubilisering visat sig vara ett ämne av stort intresse och debatt. På dessa sidor kommer vi att analysera dess ursprung, utveckling och möjliga framtida implikationer, i syfte att tillhandahålla en komplett och uppdaterad vision av Solubilisering. Genom att samla in data, vittnesmål och expertutlåtanden hoppas vi kunna belysa detta ämne och erbjuda ett berikande perspektiv för våra läsare.
Solubilisering (av latinets solubilis: löslig) är en process för att öka ett ämnes löslighet i ett givet lösningsmedel, vanligen vatten, genom tillsats av andra kemiska ämnen, t. ex. tensider.
När ett ämne solubiliseras löses det inte i lösningsmedlet utan i en micell i detta. Miceller är en typ av aggregat, vilka bildar ämnen som består av en hydrofob och en hydrofil del, som t. ex. tvål i vatten. Om ämnet är hydrofobt och lösningsmedlet är vatten kan ämnet lösas inuti miceller om sådana finns. (Definition från TNC.)