Sollefteå armégarnison är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Sedan dess uppkomst fram till idag har Sollefteå armégarnison skapat stort intresse och debatt i samhället. Med olika åsikter och motstridiga ståndpunkter har detta ämne varit huvudpersonen i många studier, undersökningar och analyser. Från dess ursprung till dess utveckling har Sollefteå armégarnison lämnat en betydande prägel på historien och har påverkat olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska Sollefteå armégarnison och analysera dess inverkan på det moderna samhället.
Sollefteå armégarnison (SAG) | |
![]() Vapen för Sollefteå armégarnison tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Sollefteå armégarnison |
Datum | 1983–1990 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Del av | Nedre Norrlands militärområde [a] |
Storlek | Garnison |
Högkvarter | Sollefteå garnison |
Förläggningsort | Sollefteå |
Befälhavare | |
Garnisonschef | Karl Forssberg [b] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | ![]() |
Sollefteå armégarnison (SAG) var en försöksorganisation inom svenska armén som verkade åren 1983–1990. Förbandsledningen var förlagd i Sollefteå garnison i Sollefteå.[1]
Sollefteå armégarnison var en myndighet som bilades den 1 juli 1983 som en försöksorganisation, det i syfte att samordna ledningsfunktioner och stödfunktioner vid arméns förband i Sollefteå. Därmed uppgick Västernorrlands regemente (I 21), Västernorrlands försvarsområde (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Västernorrlands regemente, Västernorrlands försvarsområde och Norrlands trängregemente bildade åter från den 1 juli 1990 självständiga organisationsenheter inom armén.[1]
Sollefteå armégarnison hämtade sina traditioner från Västernorrlands regemente, där man bland annat förde samma heraldiska vapen som regementet.
Förbandschefen titulerades garnisonschef och var tillika regementschef för Västernorrlands regemente och försvarsområdesbefälhavare, samt hade tjänstegraden överste av första graden.
|
|
|