Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Société des artistes indépendants, som har varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. Société des artistes indépendants har väckt intresset hos experter och entusiaster som vill förstå dess inverkan på dagens samhälle. Genom historien har Société des artistes indépendants spelat en grundläggande roll i olika sammanhang, och dess inflytande är fortfarande relevant idag. Från dess ursprung till dess utveckling har Société des artistes indépendants markerat ett före och efter i utvecklingen av olika aspekter av det dagliga livet. Den här artikeln kommer att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt som gör det möjligt för läsaren att fördjupa sig i den fascinerande världen av Société des artistes indépendants.
Société des artistes indépendants (sv. Independenterna) är en fransk konstorganisation, bildad som en sammanslutning av konstnärer i Paris på initiativ av konstnären Albert Dubois-Pillet 19 juli 1884 med en rad nytänkande, inte minst impressionistiska konstnärer som Georges Seurat, Paul Signac och Odilon Redon som ursprungliga medlemmar. Gruppen var en av ytterligare några "utbrytargrupper", som på detta vis ville markera sitt konstnärliga oberoende och sitt missnöje med den mer konservativa, akademiskt styrda och i princip omnipotenta Parissalongen, som var det som gällde i konststaden Paris vid denna tid, om man ville ha en möjlighet att för en finare publik få visa upp, få bedömt och därmed möjlighet att få sålt sina verk eller knyta kontakter för möjliga framtida inkomster och positioner.
Gruppen skapade så en konkurrerande, egen regelbundet återkommande konstsalong, Salon des indépendants, öppen för "alla" som önskade delta, utan krav på några akademiska meriter eller kontakter och utan någon jury eller pristävlan. Således har utställningarnas kvalitet och omfång varierat genom åren och ofta innefattat tusentals verk per utställning av såväl franska som utländska konstnärer. Efter ett komplicerat uppehåll under första världskriget erbjöds gruppen 1920 att flytta in sina återkommande salonger i källarplanet på Grand palais i Paris, och där hålls utställningarna än i dag. För den traditionella Parissalongen innebar efterhand denna nya konkurrens en till viss del förändrad position och betydelse i konstvärlden och framtvingade med tiden förnyelser även inom denna.