Skäggtöm

I den samtida världen har Skäggtöm fått en aldrig tidigare skådad relevans. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess roll i populärkulturen eller dess relevans i akademin har Skäggtöm blivit ett återkommande samtalsämne. Det är faktiskt inte förvånande att Skäggtöm är föremål för debatt och analys på många områden, eftersom dess inflytande sträcker sig till flera aspekter av det moderna livet. I den här artikeln kommer vi att utforska Skäggtöm-fenomenet på djupet, ta upp dess olika aspekter och analysera dess betydelse i det aktuella sammanhanget.

Exempel på skäggtöm.

Skäggtöm är smak- och känselorgan i form av rörliga spröt eller tentakler på hakan, nosen eller runt munnen hos vissa fiskar. Skäggtöm besitter receptorceller och är till hjälp när fiskarna letar efter föda i grumligt bottenvatten.

Skäggtöm förekommer bland annat hos torsk, gråsej, långa, kolja, malar, lake och praktbotia.

Skäggtöm och barber

Barbus-fisk.

Karpliknande (mindre) fiskar med två eller fyra skäggtömmar kallas (oavsett släktskap) ofta barber, särskilt de som säljs som akvariefiskar. Det inkluderar bland annat arter inom fiskfamiljen Cyprinidae (karpfiskar), däribland släktet Barbus. Namngivningen kommer från latinets ord för skägg, barba.

Skäggtöm i konsten

 Den här artikeln eller avsnittet anses inte leva upp till Wikipedias artikelstandard och behöver kvalitetskontrolleras. (2024-01)
Motivering: Fluff och ostädad i denna artikel, som handlar om smak- och känselorgan. Samt faktakoll, många antaganden ej direkt belagda i källorna, t.ex. Borgund stavkirke har tolkats som en tunga - bekräftelse på tolkningen av källan att det är en "skäggtöm" behövs. Bildbeskrivningen till bild nr 3 på Statens historiska museer webbsida säger bandflätning och inget mer. Bildtexten "i form av skäggtöm" är därför en tolkning som ej är bekräftad där.
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Inom den kulturhistoriska konsten förekommer skäggtöm vanligen hos avbildningar av österländska drakar[1][2][3] och inom viss ram fornnordiska dito.[4] Drakar är historiskt främst chimärer, alltså vidunder bestående av element inhämtade från flera olika djur. Den kinesiska draken hämtar sitt skäggtöm från malfisken.[1][2][3]

Referenser

Nationalencyklopedin

Noter

  1. ^ ”Chinese Dragons — Facts, Culture, Origins, and Art” (på engelska). chinahighlights.com. https://www.chinahighlights.com/travelguide/article-chinese-dragons.htm. Läst 1 februari 2025. 
  2. ^ Ryan E. R. Stewart (2019). ”Diction in the Description of Dragons in Icelandic Texts from c. 871-1600” (på engelska). University of Manitoba. mspace.lib.umanitoba.ca. sid. 11. https://mspace.lib.umanitoba.ca/server/api/core/bitstreams/4072e15e-0d02-4b0f-988e-5dca1f874897/content. Läst 1 februari 2025. 
  3. ^ ”陣頭文化 |舞龍陣” (på kinesiska). i-play.tw. https://www.i-play.tw/?p=29285. Läst 2 februari 2025. ”龍的特徵具有蝦眼、鹿角、牛鼻、狗嘴、鯰鬚、獅鬃、蛇尾、魚鱗、鷹爪、” 
  4. ^ Acker, Paul (2023). ”Dragons in the Eddas and in Early Nordic Art”. Revisiting the Poetic Edda: Essays on Old Norse Heroic Legend. ISBN 9780203098608