I den här artikeln kommer vi att utforska det fascinerande universum Skolor i Örebro, ett ämne som har fångat uppmärksamheten och nyfikenheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle har Skolor i Örebro varit föremål för ett flertal debatter och analyser som bidragit till att berika vår förståelse av denna fråga. Genom historien har Skolor i Örebro spelat en avgörande roll inom olika områden, från vetenskap och teknik till konst och populärkultur. Genom denna resa kommer vi att fördjupa oss i de många aspekterna som gör Skolor i Örebro till ett ämne av universellt intresse, och ta upp dess implikationer, kontroverser och möjliga framtida utmaningar.
Skolväsendet i Örebro har medeltida anor.
På 1300-talet fanns tio trivialskolor i landet till vilka Örebro skola hörde. Stadens borgare ägde och underhöll skolan. Gustav Vasa omvandlade trivialskolan till katedralskola. Där fanns undervisning i svenska, latin och kristendom. Den senare i form av salighets-lära, det vill säga protestantism. Elever under åren före protestantismens införande var kyrkomännen och bröderna Olaus (1493–1552) och Laurentius Petri (1499–1573). År 1615 blev den dynamiske Jacobus Boose Rudbeckius rektor. Han hade studerat i Uppsala och i Tyskland, och hade själv tidigare varit elev i skolan. Genom energiskt arbete och pengainsamling lyckades han återupprätta skolans status. Omkring år 1808 flyttade skolan till gamla kronobränneriet vid Olaigatan. År 1820 förvandlades trivialskolan jämlikt 1820 års skolordning till Karolinska högre lärdoms- och apologistskolorna, en skolform som närmast motsvarar realskola, eller vår tids högstadium. Fram emot mitten av 1800-talet tillkom ett gymnasium, och skolan blev då Karolinska elementarläroverket.[1]
I ett gåvobrev 1818 från firman C.G. & J.D. Broms 1818, överlät firman den s.k. "Kasernbyggnaden" vid Drottninggatan 47 på söder för nedervåningen skulle kunna utnyttjas för undervisning av pojkar enligt den s.k. Bell–Lancaster-metoden. År 1831 kunde pojkarna ta övervåningen av nämnda hus i anspråk, varvid en lancasterskola för flickor inrättades i bottenvåningen på samma hus. År 1840 instiftades en "småbarnsskola" genom sällskapet " Småbarnskolans vänners" försorg.[2]
Genom Folkskolestadgan av år 1842 blev det obligatoriskt för kommunerna att inrätta Folkskolor. Till en början lät man Lancaster-skolan fortsätta som tidigare, men inrättade en ordinarie folkskollärartjänst. Dess förste innehavare blev Johan Broddén.
Den 13 maj 1874 uppdrogs åt drätselkammaren att låta bygga tre folkskolebyggnader. Den första förlades till Marsfältet, vid korsningen av Storgatan och Järnvägsgatan. Den kom att heta Marsfältets skola, och stod klar 1875. Det andra skolhuset placerades vid Rudbecksgatan och kallades Rudbeckiusskolan. Det tredje skolhuset kom att ligga i Ladugårdsskogen och kallades Ladugårdsskogens skola. Samtidigt beslutade man om att inköpa skolhuset vid Sofielund (Storgatan 50), som dittills varit privathus.[3] Senare tillkom Nikolaiskolan som uppfördes år 1882 vid Trädgårdsgatan, och Brolyckans skola i västra stadsdelen. Alla dessa skolor är nu rivna.
Den andra stora fasen i folkskolebygget var att bygga de två stora skolorna Västra folkskolan (senare Vasaskolan) och Norra folkskolan (senare Olaus Petriskolan). Den förstnämnda invigdes år 1900, och den sistnämnda år 1908.
![]() |
Den här sidan eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. (2023-10) Motivering: massor av dessa ligger i ej i Örebro Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. |