Simson och Delila (Saint-Saëns)

Idag är Simson och Delila (Saint-Saëns) ett ämne som skapar stort intresse och debatt i samhället. Det är ett tema som har funnits genom historien och som fortsätter att utvecklas över tid. Ur olika perspektiv och synsätt har Simson och Delila (Saint-Saëns) fångat experters, forskare, politikers och medborgares uppmärksamhet. Med teknikens och kommunikationens framsteg har Simson och Delila (Saint-Saëns) blivit en fråga av global relevans, som påverkar människor i alla åldrar och förhållanden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och debatterna som kretsar kring Simson och Delila (Saint-Saëns), med syftet att förstå dess inverkan på dagens samhälle.

Camille Saint-Saëns

Simson och Delila (franska: Samson et Dalila) är en fransk opera i tre akter och fyra tablåer med musik av Camille Saint-Saëns (Op. 47) och med libretto av Ferdinand Lemaire efter Domarboken 14-16 i Bibeln.

Historia

Saint-Saëns blev tidigt erkänd som symfoniker, medan däremot hans sceniska verk gång på gång refuserades vid Stora Operan i Paris. Då Saint-Saëns började intressera sig för historien om Simson och Delila var det först ett oratorium han tänkte sig, men han lät sig övertalas av librettisten Lemaire att använda stoffet till en opera. Saint-Saëns var osäker på om materialet lämpade sig för en opera och lade flera gånger arbetet åt sidan, och det blev Franz Liszt som uppmuntrade honom att fullborda verket. Operan uruppfördes i tysk översättning (Samson und Dalila) på Hoftheater i Weimar den 2 december 1877 med Liszt som dirigent. Saint-Saëns bearbetade och utökade den efter uruppförandet och det skulle dröja 13 år innan operan uppfördes i Frankrike den 3 mars 1890 på Théâtre des Arts in Rouen. Samma år spelades den även på Éden-Théâtre i Paris och under de två följande åren på flera teatrar i Frankrike. Operans popularitet växte med flera uppsättningar i USA och Italien 1892 och i London året därpå och den ingår numera i operahusens standardrepertoar.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 11 februari 1903 och den iscensattes åter med premiär den 28 januari 1921.[1] Isaac Grünewald komponerade de orientaliska kostymerna och scenbilderna till uppsättningen 1921, den första modernistiska scenografin av svenskt märke, utskälld i pressen men en av Operans största publiksuccéer, spelad i omgångar ända fram till 1956.[2] Den sattes upp på Folkoperan med premiär den 4 oktober 1991.[3]

Roller

  • Simson, hebreisk härförare (tenor)
  • Delila (mezzosopran)
  • Översteprästen i Dagons tempel (baryton)
  • Abimelek (bas)
  • Den gamle hebrén (bas)
  • Filistéernas sändebud (tenor)
  • Två filistéer (tenor, bas)
  • Filistéer, hebréer, präster, tempeltjänare, furstar och krigare (kör)

Handling

Palestina, andra årtusendet f.Kr.

Simson och Delila. Målning av Anthonis van Dyck.

Akt I

I Gaza förtrycks israeliterna av filistéerna men gör under Simsons ledning uppror. Satrapen Abimelek dräps av Simson och översteprästen tvingas fly. Simson blir nu förälskad i den sköna filistékvinnan Delila. Hon lockar honom att kröna israeliternas seger med kärlekens fröjder.

Akt II

Delila väntar på Simson. Hon upplyser översteprästen om att hennes kärlek endast är ett bedrägeri för att hon skall kunna hämnas på sitt folks fiende. Delila lyckas förföra Simson ("Mon coeur s'ouvre à ta voix") och får honom därigenom att förråda att det är hans hår som är hemligheten bakom hans krafter. När hon klipper av honom håret blir han hjälplöst utlämnad åt sina fiender.

Akt III

Simson, som ligger fjättrad och bländad i en fängelsehåla, hör klagoropen från sitt på nytt underkuvade folk. Filistéerna firar segern. Även Simson förs upp till templet, där han hånas av sina fiender, bland dem Delila. Simson ber Gud om nåd och förbarmande, återvinner sina krafter och får templet att störta samman. Han dör tillsammans med sina fiender.

Inspelningar (urval)

  • Samson et Dalila. Royal Swedish Opera archives ; 3. Stockholm: Caprice records. 2004. Libris 9432835 
  • Samson et Dalila. Placido Domingo, Shirley Verrett. San Francisco Opera. Julius Rudel, dirigent. Arthaus DVD 100 202.
  • Samson et Dalila. Placido Domingo, Meier. Kör och orkester från L'Opéra-Bastille. Myung-Whun Chung, dirigent. EMI 5 09185-2. 2 CD.[4]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773–1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ Clason, Mathias (2001). ”Utstyrselskandal på Operan”. MD : Musikdramatik 2001:4,: sid. 17-19. ISSN 0283-5754. ISSN 0283-5754 ISSN 0283-5754.  Libris 8428415
  3. ^ Folkoperan Arkiverad 19 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ The Penguin guide to the 1000 finest classical recordings : the must have CDs and DVDs. London: Penguin Books. 2011. Libris 12532581. ISBN 978-0-241-95525-3 

Tryckta källor

  • Gademan, Göran (2015). Operahistoria. Möklinta: Gidlund. Libris 17853406. ISBN 9789178449293 
  • Musiklexikon. Göteborg: Ab Kulturhistoriska Förlagen. 1982 
  • Musiklexikon : musik i ord och bild  : alfabetiskt uppställd med omkring tvåtusen illustrationer (). Göteborg: Kulturhistoriska förl. 1982. Libris 367546 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. -420. Libris 420180 
  • Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris 7256161. ISBN 91-37-10380-6 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning

  • Isaac Grünewald : Simson och Delila : dekorationer och kostymer. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 319. Stockholm: Nationalmuseum. 1968. Libris 700134 
  • Saint-Saëns, Camille (1921). Simson och Delila : Opera i tre akter. Operarepertoar ; 93 (2. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 1476211 
  • Simson & Delila.. Stockholm: Folkoperan. 1991. Libris 2235088