Sidenörtssläktet

Nuförtiden är Sidenörtssläktet ett ämne som fångar uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på populärkulturen har Sidenörtssläktet lyckats skapa stort intresse och debatt inom olika sektorer. Under åren har Sidenörtssläktet utvecklats och fått nya dimensioner som gör den aktuell idag. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Sidenörtssläktet, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det moderna samhället. Genom en detaljerad analys försöker vi bättre förstå detta fenomen och reflektera över dess betydelse i vårt dagliga liv.

Sidenörtssläktet
Orange sidenört (A. tuberosa)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningGentianaordningen
Gentianales
FamiljOleanderväxter
Apocynaceae
UnderfamiljAsclepiadoideae
TribusAsclepiadeae
SläkteSidenörtssläktet
Asclepias
Vetenskapligt namn
§ Asclepias
AuktorLinné, 1753
Arter
Kranssidenört (A. verticillata)
Orange sidenört (A. tuberosa)
Rosensidenört (A. incarnata)
Röd sidenört (A. curassavica)
Sidenört (A. syriaca)
Smalbladig sidenört (A. fascicularis)

Sidenörtssläktet (Asclepias)[1][2] är ett släkte i familjen oleanderväxter.[1] Sidenörterna är fleråriga örter och det finns fler än 140 kända arter. Tidigare ingick detta släkte i tulkörtsfamiljen (Asclepiadaceae), men hela den familjen har omklassificerats till oleanderväxterna där de utgör en underfamilj, Asclepiadoideae.

Sidenörtssläktets arter är rika på nektar vilket drar till sig bin och andra nektarsamlande insekter. Mjölksaften innehåller alkaloider, kautschuk (1-2%) och andra kemiska föreningar. Vissa arter är giftiga. Fröna växer i baljor som innehåller sidenmjuka trådar som är fästa vid fröna. När baljan öppnas förs fröna iväg med vinden, burna av trådarna.

Carl von Linné namngav släktet efter Asklepios, läkekonstens gud i grekisk mytologi, eftersom sidenörter användes på många sätt inom folkmedicinen.

Monarkfjärilens larv äter på Asclepias curassavica

Monarkfjärilen och några av dess släktingar lever på växter av släktet som larver. Vanligtvis äter de unga larverna yngre och sprödare växtdelar medan äldre larver äter äldre växtdelar som innehåller ämnen som får dem att smaka illa, vilket skyddar dem från rovdjur såpass väl att en annan fjärilsart, Limenitis archippus har utvecklats till att likna monarken.[3]

Några arter odlas som prydnadsväxter.

Dottertaxa till Sidenörtssläktet, i alfabetisk ordning[1]

" class="mw-editsection-visualeditor">redigera | redigera wikitext]

Referenser

Noter

  1. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (17 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17275308. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Asclepias L. – Sidenörtssläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 8 december 2015
  3. ^ http://www.cirrusimage.com/butterfly_photos.htm


Externa länkar