Sarajevos spårväg

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i Sarajevos spårväg, ett ämne/person/händelse som har fångat miljontals människors uppmärksamhet runt om i världen. Det är viktigt att vi grundligt förstår vad Sarajevos spårväg är och hur det har påverkat olika aspekter av vårt samhälle. I den här artikeln kommer vi att utforska ursprunget till Sarajevos spårväg, dess nuvarande konsekvenser och möjliga framtida utvecklingar. Dessutom kommer vi att betona den relevans som Sarajevos spårväg har idag och hur det har påverkat olika områden i våra liv. Utan tvekan är Sarajevos spårväg ett ämne/person/händelse som förtjänar att utforskas i detalj och vi är glada över att fördjupa oss i detta fascinerande universum.

Sarajevos spårväg
Sarajevski tramvaji
Sarajevo Stadler Tango NF3 009 May2024 (cropped).JPG
Allmänt
PlatsSarajevo Bosnien och Hercegovina
Antal linjer6
Antal hållplatser26
Organisation
Invigd1885
TrafikoperatörGRAS
Tekniska fakta
Banlängd11,1 kilometer
Linjelängd22,9 kilometer
Spårvidd1 435 millimeter (Normalspår)
ElektrifieradJa
MatningKontaktledning (600 V DC)
Linjekarta

Sarajevos spårväg är ett spårvägsnät med sju linjer i Sarajevo i Bosnien och Hercegovina. Spårvägen invigdes 1 januari 1885, då med hästspårvagnar.

Redan 1895 började elektriska spårvagnar att rulla på stadens gator. Spårvägen fungerade i praktiken som en testanläggning innan införandet av sådana på Wiens spårväg två år senare. Staden har därmed en av Europas äldsta spårvägsnät med kontinuerlig elektrisk drift.

Nu för tiden (2020) är spårvägsnätet cirka 11 kilometer långt med en dubbelspårig huvudlinje och en sidolinje till järnvägsstationen. Spårvidden är 1 435 mm (normalspår) och det kommunala bolaget GRAS är operatör.[1]

Historia

Spårvägen är den äldsta typen av offentlig transport i Sarajevo. Den första, 3,1 kilometer långa linjen med hästspårvagnar, anlades för att förbinda järnvägsstationen med stadens centrum. Spårvidden var 760 mm (smalspår), som för all annan spårtrafik i Österrike-Ungern på den tiden.[2]

År 1895 ersattes hästspårvagnen med elektriska spårvagnar som gick från gryning till skymning. Sarajevo var en av de första städerna i Europa med den typen av trafik och spårvagnarna spelade en central roll för stadens tillväxt.

På 1960-talet byggdes spårvägen om till normalspår och man skaffade begagnade PCC-spårvagnar från Washington, D.C. i USA.[2] De första 50 köptes år 1958 och fyra år senare skaffades ytterligare 21. Vagnarna hade tillverkats av St. Louis Car Company mellan 1941 och 1944 och några av dem byggdes senare om till ledvagnar. På 1970- och 1980-talet skaffades ledvagnar av typen K2 från Tatra i Tjeckien och inför Olympiska vinterspelen 1984 kompletterades spårvagnarna med trådbussar.[2]

Vagnparken har senare kompletterats med modernare spårvagnar från Tatra och år 2008 fick man 16 begagnade ledvagnar från Amsterdam i Nederländerna. Idag har Sarajevo sju spårvägslinjer, fem trådbusslinjer och ett tiotal busslinjer.

I oktober 2020 beviljade Europeiska investeringsbanken ett lån på 75 miljoner euro till nya spårvagnar och en utvidgning av linjenätet.[3]

Bildgalleri

Referenser

  • Čihák, Jan (2013) (på tyska). Straßenbahn und Trolleybus in Sarajevo. Wien: Verlag bahnmedien.at. ISBN 978-3-9503304-2-7 

Noter

  1. ^ ”Sarajevo” (på engelska). http://www.urbanrail.net/eu/ba/sarajevo/sarajevo.htm. Läst 4 maj 2021. 
  2. ^ ”Public Transport in Sarajevo: Tram and Trolleybus City Lines” (på engelska). https://funkytours.com/public-transport-in-sarajevo-tram-and-trolleybus-city-lines/. Läst 5 maj 2021. 
  3. ^ ”Funding approved for Sarajevo tram modernisation” (på engelska). https://www.railwaypro.com/wp/funding-approved-for-sarajevo-tram-modernisation/. Läst 4 maj 2021. 

Externa länkar