Saker (folk)

I den här artikeln kommer vi att undersöka ämnet Saker (folk) på djupet och ta upp dess mest relevanta och aktuella aspekter. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle, genom de olika förhållningssätt och perspektiv som har utvecklats över tid. Detta ämne är av yttersta vikt idag, eftersom det har genererat omfattande debatt och reflektion inom olika områden, från politik till kultur, och har markerat en vändpunkt i vårt sätt att hantera olika problem. Under hela utvecklingen av denna artikel kommer vi att analysera de olika aspekterna av Saker (folk), fördjupa oss i dess implikationer och skapa ett utrymme för kritisk reflektion kring detta fenomen.

Saker (sanskrit: caka) var ett tidigt iranskt folkslag. Det levde runt år 0 i Centralasien och utvandrade senare söderut och in i Indien. Folket har i historien ofta sammanblandats med skyterna.

Tidigast förekommer folknamnet Saka i de fornpersiska (akemenid-)inskrifterna, brukat om vad man brukar sammanfatta under namnet skyter. En del av dessa saker (skyter) var säkert av ariskt ursprung och hade sina boplatser i Centralasien och omkring Syr-Darja. Under 100-talet f.Kr. trängdes de undan av Yuezhifolket och flyttade mot söder samt besatte landet omkring Hilmendfloden, vilket efter dem fick namnet Sakastan, nu Seistan.

Språk

 Det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-10)
Motivering: Avsnittet beskriver forskningsläget när Ugglan skrevs
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Bland de nya språk, som upptäckts vid de storartade utgrävningar, som under 1900-talets första årtionde företagits i Östturkestan, i Khotan-området av Aurel Stein, i Turfan och angränsande orter av preussiska vetenskapsakademins expeditioner (vartill kommer Steins och Pelliots häpnadsväckande litteraturfynd i Dunhuang 1909), förekommer ett, som man efter vartannat betecknat med olika namn och senast med termen nordariska. Det torde nu vara ställt utom tvivel att detta är ett iranskt språk och att det tillhört de i dessa trakter under nämnda tid politiskt och kulturellt härskande sakerna.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Saka, 1904–1926.

Referenser

  1. ^ ”sakiska”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sakiska. Läst 8 maj 2020. 
  2. ^ ”saker - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/saker. Läst 8 maj 2020. 

Vidare läsning

  • Alexander von Staël-Holstein, "Tocharisch und die Sprache 2", "Tocharisch und die Sprache l" (i "Bulletin de l'Académie impériale des sciences de Saint-Pétersbourg" 1908-09)
  • Alexander von Staël-Holstein, "Kosano und Yüeh-shih" (i "Sitzungsberichte der königlichen preussischen Akademie der Wissenschaften", 1914)
  • August Friedrich Rudolf Hoernle, "The 'unknown languages' of Eastern Turkestan" (i "Journal of the Royal asiatic society", 1910 och 1911)
  • Sten Konow, "Vedic 'Dasyu', Toxri 'Dahä' " (i "Festschrift Vilhelm Thomsen", 1912),
  • Sten Konow, "Zwei Handschriften-Blätter in der alten arischen Literatursprache aus chinesisch Turkestan" (i "Sitzungsberichte der königlichen preussischen Akademie der Wissenschaften", 1912)
  • Sten Konow, recension av Leumanns ovan nämnda bok i "Göttingische gelehrte Anzeigen" (1912);
  • Paul Pelliot, "Un fragment du Suvarna-prabhasasutra en iranien oriental" (i "Mémoires de la société de linguistique" 18; 1913);
  • Hans Reichelt, "Das Nordarische'" (i "Indogermanisches Jahrbuch" I, 1913).