I dagens värld har Sätra radiolänktorn blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Oavsett om vi talar om Sätra radiolänktorn på ett personligt, professionellt, vetenskapligt eller kulturellt plan är dess inverkan och närvaro obestridlig. Vikten av Sätra radiolänktorn har varit föremål för debatt och analys inom olika sektorer och dess inflytande sträcker sig över tid och rum. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Sätra radiolänktorn, från dess ursprung till dess utveckling och dess inverkan på dagens samhälle. Likaså kommer vi att undersöka olika perspektiv och synpunkter på Sätra radiolänktorn, i syfte att fördjupa oss i dess innebörd och relevans i samtiden.
Sätra radiolänktorn (även Sätra telelänktorn) är ett telekommunikationstorn på Backvindeln 105 i stadsdelen Mälarhöjden nära gränsen till Bredäng i sydvästra Stockholm. Tornet med sin färgsättning i "Stockholmsvitt" har blivit ett känt landmärke i omgivningen. Anläggningen är inte tillgänglig för allmänheten.
Sätra radiolänktorn uppfördes 1961 efter ritningar av Göteborgsarkiteketen Jan Wallinder. På en cirka 71 meter hög bergsknalle kallad Backvindeln fann man en lämplig plats för bygget av ett torn med radiolänkutrustning som skulle säkerställa telekommunikationen i södra Stockholm. Uppdragsgivare var Televerket.
Själva konstruktionen är 64,25 meter hög (exklusive toppantenn). Tornet fick därmed en totalhöjd på 135 meter över havet. Byggnaden har en cirkulär planform med en yttre diameter av 9 meter. Ytterhöljet är uppfört i platsgjuten betong som för värmeisoleringen bakommurades på insidan med lättbetong, bjälklagen är också av betong. Tornets fasadyta är spritputsad och var ursprungligen i en "betonggrå" nyans. Nuvarande färgsättning i "Stockholmsvitt" (NCS 0502-Y) utfördes 1996 när Telia var ägare.
Antennplattformen ligger på +56,75 meter över mark. Högst upp finns en krans av vertikala slitsar runt tornet som är ventilationsöppningar. Tornet har 14 våningar varav de fem våningarna under antennplattformen nyttjas för radiolänkutrustning. Till dem anordnades runda fönster åt tre väderstreck som, tillsammans med ventilationsöppningarna högst upp, ger tornet karaktär. Övriga våningar användes som reservrum, förråd, ventilation samt för ett hög- och lågspänningsställverk. På plan 5 inrättades ett övernattningsrum med toalett och pentry för personalen. För den vertikala kommunikationen sörjer en hiss och en spiraltrappa.