Rick Wakeman
I dagens värld är Rick Wakeman ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det är på en personlig, professionell eller akademisk nivå, har Rick Wakeman fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och yrken. Dess inverkan och inflytande är tydliga inom olika områden, från populärkultur till vetenskap och teknik. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska fenomenet Rick Wakeman och dess betydelse i det moderna samhället, och analysera dess implikationer och konsekvenser i olika sammanhang.
| Rick Wakeman | |
 Rick Wakeman under en konsert 2012. | |
| Födelsenamn | Richard Christopher Wakeman |
|---|---|
| Smeknamn | Rick |
| Född | 18 maj 1949  London, Storbritannien |
| Genrer | Progressiv rock, symfonisk rock, klassisk musik, ambient, hårdrock, new age |
| Instrument | Piano, orgel, synthesizer, hammondorgel, mellotron, minimoog, elpiano |
| År som aktiv | 1969– |
| Skivbolag | A&M, Charisma, President, Voiceprint, Griffin, EMI, Music Fusion, Hot Productions, Studio T |
| Relaterade artister | Yes, Strawbs, ABWH, David Bowie, Warhorse, Black Sabbath, Cat Stevens |
| Webbplats | www.rwcc.com |
Richard Christopher "Rick" Wakeman, född 18 maj 1949 i London, är en brittisk pianist, organist, låtskrivare, programledare och författare.
Biografi
Rick Wakeman är mest känd för att ha spelat med den progressiva rockgruppen Yes, men har innan det medverkat som studiomusiker på bland annat David Bowies Space Oddity.[1] I sin ungdom var han en pionjär inom användandet av elektriska keyboards och han är känd för att använda instrument såsom hammondorgel, mellotron, Fender Rhodes, moog och fullskaliga orglar. Wakeman har medverkat i BBC:s Grumpy Old Men[2] och har även ett eget radioprogram, Rick's Place på radiokanalen Planet Rock.[3]
Diskografi (i urval)
Album
Solo
- 1971 – Piano Vibrations
- 1973 – The Six Wives of Henry VIII
- 1974 – Journey To The Centre Of The Earth
- 1975 – The Myths and Legends of King Arthur and the Knights of the Round Table
- 1975 – Lisztomania
- 1976 – No Earthly Connection
- 1977 – Rick Wakeman's Criminal Record
- 1977 – White Rock (soundtrack till dokumentären med samma namn)
- 1979 – Rhapsodies
- 1981 – The Burning (soundtrack)
- 1981 – 1984 (baserad på George Orwells bok med samma namn)
- 1988 – A Suite of Gods
- 1991 – Aspirant Sunrise
- 1999 – Return to the Centre of the Earth
- 2000 – 2000 A.D. In the Future
- 2001 – The Landscapes of Middle Earth (Inspirerad av Sagan om Ringen av JRR Tolkien)
- 2016 – Starship Trooper
Med Yes
- 1971 – Fragile
- 1972 – Close to the Edge
- 1973 – Yessongs
- 1973 – Tales from Topographic Oceans
- 1977 – Going for the One
- 1978 – Tormato
Bibliografi
- Wakeman, Rick (1995). Say Yes! An Autobiography. Hodder & Stoughton. ISBN 978-0-340-62151-6
- Wakeman, Rick (2008). Grumpy Old Rockstar: and Other Wondrous Stories. Preface Publishing. ISBN 978-1-84809-004-0
- Wakeman, Rick (2010). Further Adventures of a Grumpy Old Rockstar. Arrow. ISBN 978-1-84809-176-4
Referenser
Noter
- ^ ”45 Years Ago: David Bowie Finds Himself With Second Self-Titled LP” (på engelska). Ultimate Classic Rock. http://ultimateclassicrock.com/david-bowie-second-album/. Läst 8 augusti 2015.
- ^ ”Grumpy Old Men” (på engelska). BBC. http://www.bbc.co.uk/programmes/b00791l8. Läst 8 augusti 2015.
- ^ ”Rick's Place” (på engelska). planetrock.com. http://www.planetrock.com/on-air/rick-wakeman/. Läst 8 augusti 2015.
Övriga källor
- Rick Wakeman på Discogs (engelska)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rick Wakeman.- Officiell webbplats
|