I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Richard Ingemarson, som har väckt intresse och debatt inom olika områden. Sedan dess uppkomst har Richard Ingemarson fångat uppmärksamheten hos både experter och fans, och genererat en mängd olika åsikter och synpunkter. Under åren har Richard Ingemarson utvecklats och fått en framträdande plats i dagens samhälle och påverkat olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att analysera på djupet de olika aspekterna relaterade till Richard Ingemarson, samt dess inverkan på olika områden. Vidare kommer vi att fokusera på de möjliga framtida konsekvenserna av Richard Ingemarson och de perspektiv som det erbjuder för framtiden.
Richard Ingemar Ingemarson (stavas även Ingemarsson), född 28 februari 1858 i Ekby socken i Skaraborgs län, död 28 december 1930 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk civilingenjör och byggmästare.
Han var verksam i hela Sverige.
Efter avslutade skolstudier genomgick Ingemarsson Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 1874-1878 med fullständig avgångsexamen. Han anställdes därefter som ingenjör vid bland annat bygget av Södra Dalarnas Järnväg 1879-1880. Han var biträde hos byggmästaren L.E. Pettersson vid uppförandet av Erikstads kyrka 1880. Han praktiserade sedan hos olika byggmästare och godkändes den 22 februari 1893 av Stockholms byggnadsnämnd som byggmästare med rättigheten att uppföra byggnader i Stockholm. 1899 vann han burskap och 1897 invaldes Ingemarson i Odd Fellow Orden (Logen nr 4 John Ericsson). År 1900 inträdde han i Murmestare Embetet (mästare nummer 186).
Ingemarson gifte sig 1884 med Amanda B. Larsson från Skövde. Han fann sin sista vila på Norra begravningsplatsen där han gravsattes den 4 januari 1931. I samma grav vila hustru Amanda som avled i juli 1945.
Ingemarsson uppförde flera kyrkobyggnader, bland dem Sävare kyrka (1884), Ölmevalla kyrka (1885) och Östra Tollstads kyrka (1886). Färeds kyrka restaurerade han 1888 och Lerbäcks kyrka 1890. Han var verksam som byggmästare Örebro, Jönköping och Skövde. I Stockholm uppförde han fastigheten Beväringen 6, Strandvägen 45 (1883) och fastigheten Boken 6, Gamla Brogatan 34 (1897), Lindansaren 18, Saltmätargatan 7 (1903) där han även uppträdde som byggherre.