Republiken Novgorod
I dagens värld har Republiken Novgorod blivit ett ämne av stor relevans och intresse. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Republiken Novgorod positionerat sig som ett centralt tema i olika sfärer av det dagliga livet. Oavsett om det är i den professionella, akademiska eller personliga sfären har Republiken Novgorod fått en avgörande betydelse och har genererat debatter och diskussioner kring dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Republiken Novgorod, från dess ursprung och utveckling till dess effekter på det moderna samhället. Dessutom kommer vi att analysera olika perspektiv och åsikter om Republiken Novgorod, i syfte att erbjuda en heltäckande och berikande vision om detta ämne som är så aktuellt idag.
| Republiken Novgorod | ||||
| Новгородская республика Novgorodskaya Zemlja | ||||
| ||||
|
Vapen | ||||
 | ||||
| Huvudstad | Novgorod | |||
| Språk | Majoritetsbefolkningen: Gammal Novgoroddialekt, Kyrkslaviska Minoritetsbefolkningar/Underordnade befolkningsgrupper: Germanska språk Uraliska språk | |||
| Religion | Ortodox kristendom | |||
| Bildades | 1136
| |||
| Upphörde | 1478
| |||
Republiken Novgorod (ryska: Новгородская Республика, Novgorodskaja Respublika) eller Novgorod-landet (ryska: Новгородская земля, Novgorodskaja zemlja) var en stor medeltida rysk (Ruser) stat som sträckte sig från Östersjön till Uralbergen mellan 1100- och 1400-talen.
Gränsen mot dåvarande Sverige reglerades i Nöteborgstraktaten 1323, en fred som följdes av kung Magnus Erikssons första korståg mot Novgorod 1348 och andra korståg 1350.
Städer som Staraja Russa, Staraja Ladoga, Torzjok och Nöteborg var också delar av det novogorodska landet.
Staden Pskov var från början en del av det novgorodska riket, men hade de facto självständighet senast sedan 1200-talet. Flera furstar, såsom Dovmont och Vsevolod Mstislavitj styrde i Pskov utan att lyda fursten eller andra makthavare i Novgorod. Pskovs självständighet bekräftades 1348 under Bolotovofördraget. Även efter detta styrde dock ärkebiskopen i Novgorod över kyrkan i Pskov och behöll titeln "Ärkebiskop över Novgorod det stora och Pskov" till 1589. Mellan 1100- och 1400-talen bredde Republiken Novgorod ut sig åt öst och nordöst. Novgorodborna utforskade områdena kring Onegasjön, längs med Norra Dvina och Vita havets kustlinjer. I början av 1300-talet utforskade novgorodborna Norra ishavet, Barents hav, Karahavet och den västsibiriska floden Ob.
Republiken Novgorod fick sitt slut i Slaget vid Sjelon 1471 och genom Moskvarikets övertagande av all makt 1478.[1]
De finsk-ugriska stammarna, som befolkade norra Uralbergen, behövde betala skatt till Novgorod den store. Länderna norr om staden, som var rika på päls, havsfauna, salt, med mera, var av stor ekonomisk vikt för Novgorod och de slogs i ett långvarigt krig med Moskva som började i det sena 1300-talet för att kunna behålla området. Förlusten av dem betydde ekonomisk och kulturell tillbakagång för staden och dess invånare. Förlusten av dessa länder ledde till en kraftig nedgång för republiken.
Se även
Bibliografi
- В.Н. Бернадский: Новгород и Новгородская земля в XV веке. — М.: Издательство: АН СССР, 1961. (Novgorod og Novgorod-landet i 15 århundre). (ryska)
- Ernst Schubert: Novgorod, Brügge, Bergen und London: Die Kontore der Hanse (tyska)
- Charles J. Halperin: Novgorod and the “Novgorodian Land” (engelska)
- A. Stalsberg. Novgorod-sopkaene. Fornvännen 75. Stockholm, 1980. (svenska)
Källor
- Översättning från engelska Wikipedia
- ^ Madariaga, Isabel de (2008). Ivan den förskräcklige: Rysslands förste tsar. Prisma. sid. 32. ISBN 978-91-518-4713-9. Läst 9 januari 2025
Externa länkar
- infoplease: Novgorod: History (engelska)