I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet René Laënnec från ett omfattande och detaljerat perspektiv. Vi kommer att analysera dess olika aspekter och ta upp allt från dess historiska ursprung till dess relevans idag. Dessutom kommer vi att undersöka de olika åsikter och förhållningssätt som finns kring René Laënnec, samt dess inverkan på olika samhällsområden. Genom hela artikeln kommer vi att fördjupa oss i dess innebörd, dess implikationer och dess roll i människors liv. För att kunna erbjuda en komplett och berikande vision kommer vi att fördjupa oss i en djup och genomtänkt analys, med stöd av pålitliga källor och experter inom området.
René Laënnec | |
![]() | |
Född | 17 februari 1781[1][2][3] Quimper, Frankrike |
---|---|
Död | 13 augusti 1826[1][2][3] (45 år) Kerlouarnec, Frankrike |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Hôpital Necker-Enfants malades ![]() |
Sysselsättning | Läkare, uppfinnare, professor[4] |
Arbetsgivare | Medicinska fakulteten i Paris Collège de France (1822–1829)[4] |
Noterbara verk | stetoskop[5] och auskultation |
Föräldrar | Théophile-Marie Laennec |
Utmärkelser | |
Riddare av Hederslegionen | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
René-Théophile-Hyacinthe Laennec, född 17 februari 1781, död 13 augusti 1826, var en fransk läkare.
Laënnec blev 1804 medicine doktor i Paris och utmärkte sig snart för sina grundliga forskningar inom den patologiska anatomin och diagnostiken. Han anställdes 1816 som läkare vid Hôpital Necker i Paris och vidareutvecklade där sin auskultationsmetod som han använde för att undersöka sjukliga företeelser i lungorna och hjärtat. Laënnec hade redan demonstrerat denna metod för ett medicinskt sällskap år 1815. För detta ändamål konstruerade han också ett särskilt instrument, stetoskopet. År 1819 utgav han en bok i detta ämne med titeln De l’auscultation médiale ou traité du diagnostic, des maladies des poumons et du coeur, fondé principalement sur ce noveau moyen d'exploration. Laënnec utnämndes 1822 till professor vid Collège de France och 1823 till professor i invärtes medicin vid medicinska fakulteten.
|