I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Regeringskris på det samtida samhället. Regeringskris har varit föremål för intresse och debatt inom olika kunskapsområden, från samhällsvetenskap till teknik. Dess inflytande har överskridit geografiska och kulturella gränser, och dess relevans fortsätter att ständigt utvecklas. På dessa sidor kommer vi att analysera de olika aspekterna som utgör närvaron av Regeringskris i vår nuvarande verklighet, såväl som dess projektion in i framtiden. Från dess ursprung till dess praktiska implikationer kommer vi att fördjupa oss i en djup analys som försöker belysa ett ämne så relevant som det är oundvikligt i samtida tid.
Regeringskris är en situation när det ifrågasätts att regeringen kan styra landet och regeringen hotar att avgå eller riskerar att avsättas innan mandatperioden har gått ut. Begreppet är tidigast känt i svenska språket 1898.
En regeringskris kan utlösas av olika skäl:
En regeringskris kan resultera i omförhandlingar om regeringens proposition, i försök till regeringsombildning eller i nyval. Under en regeringskris kan en avgående regering fungera som expeditionsministär, vanligen en minoritetsregering.
I Europa är den vanligaste orsaken till regeringskriser förlusten av det parlamentariska underlaget till regeringen, exempelvis när en koalitionspartner eller ett stödparti inte längre stödjer regeringens politik eller när riksdagsledamöter lämnar sitt tidigare parti. I Västeuropa är Italien det land som har flest sådana incidenter; den genomsnittliga längden på en italiensk regering är bara drygt 1 år. Även Nederländerna har ofta haft regeringskriser, exempelvis 2005, 2006, 2010 och 2012, medan regeringar i flertalet andra länder varar i genomsnitt 2-3 år.