I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Regeringen Frederiksen I, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Regeringen Frederiksen I varit ett ämne för djupt intresse och debatt. När vi fördjupar oss i detta ämne kommer vi att upptäcka dess många aspekter och dess relevans i olika sammanhang. Från dess historiska ursprung till dess samtida tillämpningar, utmanar Regeringen Frederiksen I oss ständigt att se bortom det uppenbara och överväga dess implikationer i våra dagliga liv. Genom den här artikeln uppmanar vi läsaren att fördjupa sig i detta spännande ämne och reflektera över dess innebörd och relevans i dagens värld.
Regeringen Frederiksen I Danmarks 54:e regering ![]() | |
![]() | |
Statschef | |
Statschef | Margrethe II |
Tidsperiod | |
Tillträde | 27 juni 2019 |
Frånträde | 15 december 2022 |
Ministrar och partier | |
Statsminister | Mette Frederiksen |
Nuvarande ministrar | 20 |
Regeringsparti(er) | Socialdemokratiet |
Stödparti(er) | Radikale Venstre Socialistisk Folkeparti Enhedslisten |
Status i Folketinget | 49 / 179
Minoritet
|
Historik | |
Val | Folketingsvalet 2019 |
Mandatperiod(er) | 2019–2022 |
Företrädare | Regeringen Lars Løkke Rasmussen III |
Efterträdare | Regeringen Frederiksen II |
Regeringen Frederiksen I var Danmarks regering mellan 27 juni 2019 och 15 december 2022. Statsminister var Mette Frederiksen. Det var en minoritetsregering enbart bestående av Socialdemokratiet som styrde med stöd av ett avtalsmässigt samarbete med Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.[1] De grönländska partierna Inuit Ataqatigiit och Siumut samt Javnaðarflokkurin från Färöarna stödde också denna regering.
Den 5 oktober 2022 meddelade Frederiksen att ett nytt val skulle hållas till Folketinget den 1 november 2022. I valet gick Socialdemokratiet framåt och de partier som uttalat stöd för en socialdemokratiskt ledd regering fick på nytt majoritet i Folketinget. Dock valde Frederiksen dagen efter valet att lämna in sin avskedsansökan som statsminister, med motiveringen "Det är klart att det inte längre finns en majoritet bakom regeringen i dess nuvarande form".[2] Istället sökte Frederiksen stöd över blockgränserna för bilda en ny regering inkluderande borgerliga partier.
Följande ministrar ingick i regeringen:[3][4]