I dagens artikel ska vi prata om Plumbater, ett ämne av stor relevans idag. Plumbater är ett ämne som har blivit allt viktigare på senare tid och genererar debatter och kontroverser inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att ta en djup titt på Plumbater för att förstå dess omfattning, implikationer och möjliga lösningar. Dessutom kommer vi att utforska olika perspektiv och åsikter om Plumbater, med syftet att ge en bred och komplett vision av detta mycket relevanta ämne. Kort sagt, Plumbater är en fråga som berör oss alla och som förtjänar att tas upp med det allvar och den rigoritet den förtjänar.
Plumbater kallas en grupp salter som med skiftande sammansättning innehåller bly. Man skiljer mellan metaplumbater med anjonen PbO32-, och ortoplumbater, med anjonen PbO44-.
Plumbater bildas genom reaktion av bly(IV)oxid, PbO2, med en alkali. Plumbatsalterna innehåller antingen den hydratiserade plumbatanjonen, Pb(OH)62-, eller de vattenfria anjonerna PbO32- (metaplumbat) eller PbO44- (ortoplumbat). Till exempel upplösning av PbO2 i en varm, koncentrerad vattenhaltig lösning av kaliumhydroxid bildar kaliumsaltet K2Pb(OH) 6.
De vattenfria salterna kan syntetiseras genom upphettning av metalloxider eller -hydroxider med PbO2. Alla plumbat(IV)salter är mycket starka oxidationsmedel. Några hydrerade plumbat(IV)salter sönderdelas vid uttorkning. De sönderdelas också av koldioxid.
Blyoxid med formeln Pb3O4 som används bland annat i blymönja, kan ses som bly(II)ortoplumbat(IV): 24-. Denna struktur framgår av dess reaktion med salpetersyra, vilket ger bly(II)nitratsalt, Pb(NO3)2, och PbO2. Blyseskvioxid, Pb2O3, är också känd, och har på samma sätt strukturen bly(II)metaplumbat(IV): 2-.