Med tidens gång har Paul Du Bois-Reymond blivit ett ämne av stor relevans i vårt samhälle. Fler och fler människor söker information om Paul Du Bois-Reymond, antingen av personligt intresse eller av behovet av att vara medveten om den senaste utvecklingen inom detta område. Paul Du Bois-Reymond har varit föremål för många studier och undersökningar som har gett överraskande resultat, vilket väckt intresset hos både experter och hobbyister. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Paul Du Bois-Reymond, dess inverkan på våra liv och den avgörande roll den spelar inom olika områden.
Paul Du Bois-Reymond | |
![]() | |
Född | 2 december 1831 Berlin |
---|---|
Död | 7 april 1889 (57 år) Freiburg im Breisgau |
Begravd | Alter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin |
Medborgare i | Konungariket Preussen |
Utbildad vid | Humboldt-Universität zu Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg ![]() |
Sysselsättning | Matematiker, universitetslärare |
Arbetsgivare | Tübingens universitet Technische Hochschule Berlin Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
Föräldrar | Felix-Henri du Bois-Reymond |
Släktingar | Emil du Bois-Reymond (syskon) |
Redigera Wikidata |
Paul Du Bois-Reymond, född den 2 december 1831 i Berlin, död den 7 april 1889, var en tysk matematiker, bror till Emil Du Bois-Reymond.
Efter att ha varit knuten till universitetet i Heidelberg, först som repetent, senare som extra ordinarie professor, verkade Du Bois-Reymond som ordinarie professor, först i Freiburg (från 1870), senare i Tübingen (från 1874), och anställdes slutligen 1884 vid den tekniska högskolan i Berlin. Hans arbeten, som behandlar partiella differentialekvationer, särskilt deras geometriska tolkning, bestämda integraler, konvergens med mera, är dels uppsatser i Crelles "Journal", "Mathematische Annalen" och på andra ställen, dels enskilda monografier som Beiträge zur Interpretation der partiellen Differentialgleichungen mit drei Variabeln (1864) och Allgemeine Funktionentheorie, av vilket verk Du Bois-Reymond dock endast hann fullborda den första delen (1882). I sistnämnda verk polemiserar han skarpt mot den moderna aritmetiska behandlingen av de irrationella talen, genom vilken den gamla synen på dessa som förhållanden mellan sträckor överges.
|