Passivum är ett ämne som genererat stort intresse och debatt under de senaste decennierna. Med en rik och varierad historia har Passivum fångat uppmärksamheten hos såväl akademiker, forskare, experter som entusiaster. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Passivum satt djupa spår i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Passivum, i syfte att ge en mer fullständig förståelse av detta ämne som är så relevant idag.
Passivum (passiv diates, passiv form) är en morfologisk diates (ibland kallat verbgenus), det vill säga en böjningsform hos verb som markerar subjektets roll i satsen. Passivum markerar att subjektet är föremålet för handlingen i satsen, till skillnad från exempelvis aktivum, där subjektet utgör den handlande.
I svenskan markeras passivum antingen medelst ändelsen -s, vilken dock även kan ha andra funktioner (se deponens) eller genom omskrivning med former av hjälpverben att bli eller att vara tillsammans med perfekt particip av huvudverbet.
I båda fallen är "Katten" subjektet i meningen, men inte "den som handlar" (agenten), utan "föremålet för handlingen". Däremot: är subjektet "katten" "den som handlar" i meningen "Katten jagar räven".
Passivformerna har olika betydelse i exempelfraserna huset blir byggt och huset är byggt, där det senare exemplet betecknar en avslutad process som har skett.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||