I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Paradiset (1955) i detalj. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har detta ämne fångat intresset hos människor i alla åldrar och samhällsskikt. Under åren har Paradiset (1955) utvecklats på olika sätt och påverkat kultur, teknik, vetenskap och mycket mer. Genom en uttömmande analys kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Paradiset (1955), och analysera dess betydelse och implikationer i dagens värld. Med ett kritiskt och reflekterande perspektiv kommer vi att undersöka de många aspekterna av Paradiset (1955) och dess relevans i det samtida sammanhanget, vilket ger läsaren ett informerat och upplysande perspektiv på detta spännande ämne.
| Paradiset | |
| Regissör | Arne Ragneborn |
|---|---|
| Producent | Lars Burman |
| Manus | Johannes Allen, Arne Ragneborn |
| Skådespelare | Edvin Adolphson, Gunnel Broström, Naima Wifstrand med flera |
| Originalmusik | Gösta Theselius, Sven Sköld, Harry Arnold |
| Fotograf | Jan Lindeström |
| Klippning | Carl-Olov Skeppstedt |
| Produktionsbolag | Metronome Studios AB |
| Distribution | Freja-Film AB |
| Premiär | 17 oktober 1955 |
| Speltid | 93 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| Nyinspelning av | Café Paradis (1950) |
| IMDb SFDb | |
Paradiset är en svensk film från 1955 i regi av Arne Ragneborn. I de större rollerna ses Edvin Adolphson, Gunnel Broström, Naima Wifstrand och Åke Grönberg.[1]
Filmen baserades på den danska filmen Café Paradis (1950), som hade haft Sverigepremiär 1951. Filmens manus skrevs av Johannes Allen och omarbetades av Ragneborn för att utgöra grunden för Paradiset. Producent var Lars Burman, kompositörer Gösta Theselius, Sven Sköld och Harry Arnold, fotograf Jan Lindeström och klippare Carl-Olov Skeppstedt. Filmen premiärvisades den 17 oktober 1955 på biograf Riviera i Stockholm. Den spelades in samma år i Metronome Studios i Stocksund utanför Stockholm. Filmen utgavs på DVD den 19 oktober 2011.[1]
Filmen handlar om alkoholisterna Rudolf och Bertil som på grund av sitt missbruk får sparken från sina jobb. För Bertils del slutar det lyckligt, han överger spriten och går i stället till sjöss. För Rudolfs del går det sämre, i filmens slutscen hittas han ihjälfrusen på marken.[1]