Palais Stoclet
I den här artikeln ska vi ta upp frågan om Palais Stoclet, som har fått stor relevans de senaste åren. Palais Stoclet är ett ämne som har väckt intresse hos experter och allmänhet, på grund av dess påverkan på olika samhällsområden. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Palais Stoclet, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer. Likaså kommer vi att analysera de olika perspektiv och tillvägagångssätt som har utvecklats kring detta ämne, för att erbjuda en bred och komplett vision av Palais Stoclet. Utan tvekan är detta ett spännande ämne som lovar att generera en berikande debatt och belysa grundläggande frågor för att förstå den nuvarande verkligheten.
| Stoclets palats | |
 | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | 50°50′6″N 4°24′58″Ö / 50.83500°N 4.41611°Ö |
| Plats | Bryssel |
| Land | Belgien |
| Region* | Europa och Nordamerika |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | i, ii |
| Referens | 1298 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 2009 (33:e mötet) |
  Palais Stoclet
.
| |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Palais Stoclet (nederländska: Stocletpaleis) är en privat stadspalats uppfört av arkitekten Josef Hoffmann mellan 1905 och 1911 i Bryssel för bankmannen och konstsamlaren Adolphe Stoclet.[1] Ansett som Hoffmans mästerverk är Palais Stoclet ett av de mest genomarbetade och lyxiga privata 1900-talshusen.[2]
Huset uppfördes på Bryssels Avenue de Tervueren/Tervurenlaan av Wiener Werkstätte. Trots att den marmorklädda fasaden är radikalt förenklad och förebådar modernismen, har den beställda verk av Gustav Klimt i matsalen,[3] fyra kopparfigurer av skulptören Franz Metzner på toppen och andra hantverk såväl inomhus som utomhus.[4] Denna integration mellan arkitektur, konst och hantverk gör att det utgör ett Gesamtkunstwerk.
Palatset bebos inte längre av Stocletsläkten då baronessan Anny Stoclet gick bort i juni 2002. Det är därför inte längre öppet för besökare. Palatset blev uppsatt på världsarvslistan i juni 2009.[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Sharp, Dennis (2002). Twentieth Century Architecture. Images Publishing Group. sid. 44. ISBN 1864700858. http://books.google.be/books?id=sQUi8kRKWrMC&pg=PA44
- ^ Watkin, David (2005). A History of Western Architecture. Laurence King Publishing. sid. 548. ISBN 1856694593. http://books.google.be/books?id=39T1zElEBrQC&pg=PA548
- ^ Honnef, Klaus (2000). Art of the 20th Century. Taschen. sid. 754. ISBN 3822859079. http://books.google.be/books?id=069rL6vA1BAC&pg=PA752
- ^ Sembach, Klaus-Jurgen (2002). Art Nouveau. Taschen. sid. 225. ISBN 3822820229. http://books.google.be/books?id=dgsFkaeksJEC&pg=PA232&dq=Palais+Stoclet&lr=&as_brr=3&client=firefox-a&hl=en#PPA224,M1
- ^ ”Stoclet House”. UNESCO World Heritage Centre. 4 juli 2009. http://whc.unesco.org/en/list/1298. Läst 4 juli 2009.
Tryckta källor
- Kurrent, Friedrich; Strobl, Alice (1991) (på German). Das Palais Stoclet in Brüssel. Salzburg: Verlag Galerie Welz. ISBN 3853491626
- Sembach, Klaus-Jurgen (2002). Art Nouveau. Köln: Taschen. sid. 225. ISBN 3822820229. http://books.google.be/books?id=dgsFkaeksJEC&pg=PA232&dq=Palais+Stoclet&lr=&as_brr=3&client=firefox-a&hl=en#PPA224,M1
- Noever, Peter (2006). Yearning for Beauty: the Wiener Werkstätte and the Stoclet House. Ostfildern-Ruit: Hatje Cantz Publishers. ISBN 3775717781
- Sekler, Eduard F. (1967). The Stoclet House. London: Phaidon. OCLC 82161568
- ”Catalog of images of the Stoclet Palace”. Picture Library. Royal Institute for the Study and Conservation of Belgium's Artistic Heritage. http://www.kikirpa.be/www2/cgi-bin/wwwopac.exe?DATABASE=fotos2&LANGUAGE=0©TEXT=©RIGHT=&OPAC_URL=&20016657=on. Läst 10 januari 2009.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stoclets palats.
| |||||||||||||||||
