Pål-Nils Nilsson

I dagens värld har Pål-Nils Nilsson blivit ett återkommande ämne som täcker olika intresseområden. Från politik till teknik, kultur och samhälle i allmänhet, Pål-Nils Nilsson har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess betydelse och relevans kan inte underskattas, och dess inverkan märks på alla nivåer i samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Pål-Nils Nilsson, från dess ursprung till dess inflytande på människors dagliga liv. Vi kommer att analysera dess utveckling över tiden och undersöka dess konsekvenser för framtiden.

Pål-Nils Nilsson
FödelsenamnInge Pål-Nils Nilsson
Född7 juli 1929
Rom, Italien
Död25 maj 2002 (72 år)
Värmdö
FöräldrarRobert Nilsson
Barbro Nilsson
Konstnärskap
FältFotografi, Film
MotivNatur och kultur i Sverige
VerkFotografier till Svenska Turistföreningens publikationer
RörelseTio fotografer
PriserProfessors namn
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Göteborg 1977
Foto:Pål-Nils Nilsson
Porträtt av Emma Lundberg, mormor till Pål-Nils Nilsson, 1953
Foto:Pål-Nils Nilsson
Söderby kvarn och ett järnåldersgravfält i Barva socken, 1970-tal
Foto:Pål-Nils Nilsson

Inge Pål-Nils Nilsson, född 7 juli 1929 i Rom i Italien[1], död 25 maj 2002 i Värmdö församling[2], var en svensk fotograf och filmare.

Biografi

Pål-Nils Nilsson var son till skulptören Robert Nilsson och textilkonstnären Barbro Nilsson. Han började som reklamfotograf och var en av initiativtagarna till fotografgruppen Tio fotografer 1958. År 1986 tilldelades han professors namn och 1988 blev han professor i fotografi på Fotohögskolan i Göteborg.

Verk

Pål-Nils Nilsson har framför allt gjort sig känd för foton av svenska landskap och kulturmiljöer och för teve-filmer. Från 1955 och 30 år framåt illustrerade han Svenska Turistföreningens årsskrifter och andra böcker.

Riksantikvarieämbetet har cirka 300 000 av Pål-Nils Nilssons landskaps-, kulturmiljö- samt porträttbilder i sitt Antikvarisk-topografiska arkiv, och Kungliga Biblioteket har i sina samlingar porträtt- och stockholmsbilder tagna av honom. Han finns även representerad vid Nationalmuseum[1] i Stockholm.

” Svaret är nog innerst att jag tycker det är kul. Upphör aldrig att känna spänning i sökandet efter ögonblick med symbol- och associationshalt. Hoppas alltid att i mörkret få erfara att det blev en Bild. „
– Pål-Nils Nilsson, tillfrågad varför han fotograferar[3]

Bibliografi i urval

  • Pål-Nils Nilsson: Landskap, Serien Vi fotograferar, Bonniers, Stockholm 1956
  • Viggo Sten Møller: En bok om Barbro Nilsson, med bilder av Pål-Nils Nilsson, Trevi, Stockholm 1977, ISBN 91-7160-299-2
  • Pål-Nils Nilsson med flera: Från barn till barn, fjärran syskon - om barn i Peru till barn i Sverige, Rädda Barnen 1988, ISBN 91-971149-0-1
  • Pål-Nils Nilsson i Per Lindström: Svart på vitt om Tio fotografer, Historiska Media, Lund 2008, ISBN 978-91-85873-49-4
  • Jan Brunius: "Om textilkonstnären Barbro Nilsson och hennes son Pål-Nils, fotografen" i Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B Lundberg och Bengt G. Söderberg, Stockholm 2009, ISBN 978-91-633-4393-3

Källor

Noter

  1. ^ Nationalmuseum, Pål-Nils Nilsson
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013
  3. ^ På Moderna Museets utställning Svenskar sedda av 11 fotografer 1962/63, citerad av Magdalena Gram i en Kungliga Bblioteket-utställningspresentation 2002 Arkiverad 7 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine. ( PDF)

Externa länkar


Auktoritetsdata