Oskar Backlund

I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska den fascinerande världen av Oskar Backlund. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling kommer vi att upptäcka alla aspekter och aspekter som gör Oskar Backlund till ett så spännande och relevant ämne idag. Vi kommer att analysera dess inverkan på olika områden, såväl som dess sociala, kulturella och ekonomiska konsekvenser. Med hjälp av experter och pålitliga källor kommer vi att ta en titt på dess inflytande på den moderna världen och hur det har format hur vi ser och förstår Oskar Backlund. Förbered dig på att fördjupas i en resa som kommer att ge dig en ny förståelse och uppskattning för detta spännande ämne.

Oskar Backlund
Oskar Backlund omkring år 1900.
FöddJohan Oskar Backlund
28 april 1846
Dannike socken, Älvsborgs län
Död29 augusti 1916 (70 år)
Pulkovo, Ryssland
BegravdPulkovo-observatoriets begravningsplats
Medborgare iSverige och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningAstronom
Befattning
Professor
ArbetsgivarePulkovo-observatoriet
Uppsala universitet (1866–)[2]
BarnHelge Backlund (f. 1878)
Elsa Backlund-Celsing (f. 1880)
Utmärkelser
Lalandepriset (1886)
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1909)
Utländsk ledamot av Royal Society (1911)[3]
Brucemedaljen (1914)[4]
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Johan Oskar Backlund, ryska: Оскар Андреевич Баклунд; Oskar Andrejevitj Baklund, född 28 april 1846 i Dannike socken i Älvsborgs län, död 29 augusti 1916 i Pulkovo i Ryssland, var en svensk astronom. Han var far till Helge Backlund och Elsa Backlund-Celsing samt farfar till Helge Backlund.

Backlund, vars far var bonde och gårdfarihandlare, fick privat undervisning i Karlstad, intogs i Stockholms högre elementarläroverk 1864, blev student vid Uppsala universitet 1866, filosofie kandidat där 1872, filosofie doktor 1874 samt docent i astronomi 1875. Han var därefter biträdande astronom vid Stockholms observatorium. Därifrån kallades han 1876 till observator vid observatoriet i Dorpat, och blev 1878 adjunkt vid Pulkovo-observatoriet söder om Sankt Petersburg. År 1887 lämnade Backlund denna ställning, då han (1883) blivit vald till ledamot av Ryska vetenskapsakademien i Sankt Petersburg, och flyttade till nämnda stad. År 1895 efterträdde han Fjodor Bredichin som direktör för Pulkovo-observatoriet, en befattning vilken han behöll till sin död, då han efterträddes av Aristach Belopolskij. Backlund invaldes 1897 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien och blev 1911 ledamot av Royal Society. Backlund arbetade bland annat med undersökningar av Enckes komet.

Utmärkelser

Han tilldelades Lalandepriset 1886, Royal Astronomical Societys guldmedalj 1909 och Bruce-medaljen 1914.

Asteroiden 856 Backlunda är uppkallad efter honom.[5]

Bibliografi (i urval)

  • Beräkning af relativa störningar för planeten (112) Iphigenia.. Stockholm. 1874. Libris 2546053  (avhandling)
  • Zur Entwicklung der absoluten Störungen eines Cometen (1880)
  • Zur Entwicklung der Störungsfunction (1884)
  • Studien über den Sterncatalog "Positions Moyennes de 3,542 étoiles, déterminées à l'aide du cercle méridien de Poulkova dans les années 1840-69 et réduites à l'époque 1855" (1886)
  • Über die Herleitung der im achtem Bande der "Observations de Poulkova" enthaltenen Sterncataloge nebst einigen Untersuchungen über den Pulkowaer Meridiankreis (1888)
  • Bemerkungen über das Auftreten von hyperelementären Gliedern in der Störungstheorie (1888)
  • Über einige von Winnecke am Pulkowaer Meridiankreise in den Jahren 1861-63 angestellte Beobachtungen (1890)
  • Über die Bewegung einer gewissen Gruppe der kleinen Planeten (1892)
  • Calculs et recherches sur la comète d'Encke (1892 ff.).

Källor

Noter

  1. ^ Mathematics Genealogy Project.
  2. ^ Johan Oskar (Oskar Andreevitj) Backlund, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18960.
  3. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 18, läs online.
  4. ^ läs online, phys-astro.sonoma.edu .
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 77. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA77&dq=856+Backlunda&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=856%20Backlunda&f=false. Läst 3 maj 2015 

Vidare läsning

Auktoritetsdata