I dagens artikel kommer vi att utforska den fascinerande världen av Olof Arborelius. Från dess påverkan på samhället till dess olika tillämpningar idag har Olof Arborelius blivit ett ämne av intresse och relevans inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att analysera dess utveckling över tiden, dess inflytande på populärkulturen, såväl som dess betydelse inom det vetenskapliga och tekniska området. Följ med oss på denna upptäckts- och läranderesa, där vi kommer att utforska alla relevanta aspekter av Olof Arborelius och dess inverkan på dagens värld.
Olof Arborelius | |
![]() | |
Födelsenamn | Olof Per Ulrik Arborelius |
---|---|
Född | 4 november 1842 Orsa |
Död | 2 juni 1915 (72 år) Stockholm |
Begravningsplats | Norra begravningsplatsen[1] kartor |
Nationalitet | Sverige |
Föräldrar | Olof Ulric Arborelius[2] |
Konstnärskap | |
Fält | Måleri |
Motiv | landskapsmåleri, genre |
Utbildning | Kungliga Akademien för de fria konsterna |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Olof Per Ulrik Arborelius, född 4 november 1842 i Orsa, död 2 juni 1915 i Stockholm, var en svensk folklivs- och landskapsmålare och professor vid Konstakademien i Stockholm 1902–1909.[3]
Släkten Arborelius härstammar från Arboga. Olof Arborelius var son till prästen och dialektforskaren Olof Ulric Arborelius och dennes tredje hustru Charlotta Dorotea Friman samt bror till arkitekten Rudolf Arborelius. Han gifte sig år 1873 med sin kusin Hedvig Maria Arborelius.
Efter sju års studier vid Konstakademien for Arborelius på en treårig studieresa i Europa. När han år 1872 återkom till Sverige blev han utnämnd till agré vid Konstakademien. Han var under några år verksam som överlärare där och vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. År 1902 utnämndes han till professor vid Konstakademien.
Olof Arborelius formades av det svenska genremåleriet på 1860-talet och anslöt nära till Düsseldorfskolan. Han anslöt sig visserligen tidigt till opponentrörelsen på 1880-talet men influerades mycket lite av det impressionistiska måleriet. I motivvalen tog han dock till sig opponenternas fria realism. Under senare år utvecklade han allt klarare färger och en större monumentalitet i kompositionerna.[4]
Särskilt Fritz von Dardel kritiserade särskilt användandet av den gröna färgen. Kännetecknande för hans verk är folklivsmotiv från hembygden i Dalarna.
Arborelius är företrädd i flera offentliga samlingar, däribland Nationalmuseum[5], Göteborgs konstmuseum[6], Örebro läns museum[7], Norrköpings Konstmuseum[8], Ateneum[9] i Helsingfors, Upplandsmuseet[10], Uppsala universitetsbibliotek[11] och Nordiska museet[12]
Efterlevande till konstnären har vid flera tillfällen skänkt material till Konstakademien. Här ingår flera skissböcker från ungdomsåren. I en av Olof Arborelius skissböcker fann man 1998 att konstnären klistrat in åtskilliga frimärken på ett uppslag. Frimärkena, 22 till antalet, kommer alla från olika europeiska länder och är utgivna på 1850-talet. Troligen har de satts på plats 1858, glömts bort och förblivit orörda under 140 år. Detta är förmodligen den äldsta frimärkssamling i världen som finns kvar i sitt originalskick.[13] Konstakademien har sedan 1999 deponerat den här skissboken på Postmuseum i Stockholm.