Den här artikeln tar upp Nordiska fornspråk, ett ämne av stor relevans och intresse idag. Nordiska fornspråk är ett ämne som har skapat debatt och diskussion inom olika områden och väckt intresset hos experter, akademiker och människor i allmänhet. Genom historien har Nordiska fornspråk spelat en avgörande roll i samhället och dess betydelse fortsätter i den samtida världen. I denna mening är det viktigt att fördjupa kunskapen och förståelsen för Nordiska fornspråk, analysera dess implikationer, utmaningar och möjligheter. Genom den här artikeln försöker vi erbjuda en komplett och avslöjande vision av Nordiska fornspråk, vilket berikar debatten och förståelsen för detta mycket relevanta ämne.
Nordiska fornspråk avser de medeltida nordiska språk som uppstod när den gemensamma fornnordiskan blev mer splittrad under högmedeltiden.
Eftersom skillnaderna mellan de vikingatida fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska dialekterna var små brukar man kalla den tidens språk ‟fornnordiska” i singularis. Dialekterna började sedan bli skilda språk. Det blir då mindre lämpligt att räkna dem som ett språk, men ett samlingsnamn behövs eftersom de bildar en språkgrupp. Det finns exempel på att språkforskare kallar de divergerande medeltida språken ”fornnordiska språk” i pluralis. Ett tydligare språkbruk är att använda termen ”nordiska fornspråk” i pluralis om de medeltida nordiska språken. Sveriges samkatalog LIBRIS har definierat koder för medeltida språk som fornsvenska och kallar dem ”nordiska fornspråk”.